Från 2014. Engelsk kartläggning indikerar att drygt 30 % av frånskilda mammor vägrar samarbeta med barnens pappor

En engelsk kartläggning visar att 30 % av frånskilda mammor vägrar samarbeta med barnens pappor, medan 85 % av papporna vill samarbeta. Kvinnors ovilja att samarbeta manifesteras genom umgängessabotage vilket får förödande konsekvenser för barns emotionella och sociala anpassning. Manifesteringen påminner om en väldigt populär diagnos - barns svårigheter att upprätthålla uppmärksamheten på en uppgift samt ha lite överdrivet spring i benen. Tillägg: länk till tidigare inlägg: Kortisol i modersmjölken: positivt associerat med kvinnors relationsaggressivitet, negativt associerat med barns emotionell anpassning. 4 sidor.

Stöd gärna bloggen via Swish (Sverige) eller MobilePay (Finland).

Engelska MailOnline rapporterar om en kartläggning som indikerar att drygt 30 % av mammor som separerat från barnens pappa anser att dessa pappor inte ska ha beslutsrätt om saker som rör barnen. Det flesta pappor (85 %) vill samarbeta (MailOnline).

.
Kartläggningen kommer i en tid då domstolspersonal och utbildningsexperter oroas över frånvaron av fäder från miljontals ungdomars liv.

It comes at a time of deepening concern among judges and education experts over the absence of fathers from the lives of millions of youngsters.

Barn som växer upp med båda föräldrarna eller med bara pappa har bättre emotionell och social anpassning jämfört med barn som växer upp med bara mamma. Paradoxen är domstolspersonal har för vana diskrimera barns papparelation i 75 % av fallen. Det förklaras av en tillämpning av en princip som kallas moderspresumtione (mater semper certa est) (Elfver-Lindström, 1999; Schiratzki, 2008; Österberg, 2004).

En sammanställning av 28 undersökningar om pappa-frånvarons effekter på barns kognitiva förmåga (Shinn, 1978), indikerar att pappa-frånvaro som en funktion av skilsmässa är negativt relaterad till intellektuell kompetens hos barn; vilket även påvisats i tidigare studier (Blanchard och Biller, 1971; Crescimbeni, 1965; Ferri, 1976; Hetherington et al., 1978, 1982; Radin, 1976; Radin et al., 1994; Santrock, 1972; Sutton–Smith et al., 1978). Shinn (1978) menar att resultaten av sammanställningsstudien är konsistent med hypotesen att barns interaktion med föräldrarna formar en plattform för kognitiv utveckling, och att en minskning av denna interaktion hämmar den kognitiva utvecklingen (s. 2, Österberg, 2004).

Det är sålunda känt att kvinnors agerande - umgängessabotage - hämmar barns emotionella och sociala anpassning och ökar risken för föräldraalienation (Bernet, 2008; Bernet et al. 2010).

Läs: Review av tre perspektiv på parental alienation disorder - PAD

The Child Support Agency was set up in the early 1990s to try to force absent fathers at least to pay for the children they had abandoned.

I England, precis som i Sverige, har kvinnors agerande (umgängessabotage) attribuerats på papporna, som i regel får betala för kalaset trots att relationen till barnen är bruten.

Worries over mothers who want to exile separated fathers from their children’s lives have been coming to the fore in recent months, notably in two prominent High Court cases in which judges questioned why mothers had been allowed to prevent fathers from taking a role with their children.

Ljuset i mörkret är de fåtal fall då visso inom domstolspersonalen tagit sig en funderare om moderspresumtionen verkligen ska tas för given.

Exempel 1. Last month High Court judge Mrs Justice Parker set down a judgement that warned social workers: ‘Parents who obstruct the relationship with either mother or father are inflicting untold damage on their children and it is about time the professionals truly understood this.

Exempel 2. In another case Appeal Judge Lord Justice McFarlane condemned family courts that had prevented a father from having regular contact with his daughter for 12 years because ‘the mother appears to want an unhealthy exclusive relationship’ with her daughter.

Det tråkiga är att agerandet från juristerna är alltför försiktigt. Medan Parker "varnar föräldrar", trots att problemet med umgängessabotage främst berör mammors beteende, antingen genom överdriven kontrollbenägenhet eller relationsaggressivitet, "fördömer" McFarlane "en familj" som under 12 år hindrat ett barn från att ha en tät och nära kontakt med sin pappa.

Det är en kopia av ett svenskt fall där en domstolsanställd - Hessel - först premierade mammans konflikt, men där senare en kollega - Hammarstrand - beivrade densamma (Från 2014. Ytterligare ett fall där ett barn försvinner och kommer tillbaka; historien om ett vårdnadsfall 2009-2013).

Ett barn kan ju inte uppleva en familjesituation om de inte har kontakt med sin pappa (Oavsett om föräldrarna bor ihop eller inte). Kartläggningen visar också att pappor som regel är betydligt mer samarbetsorienterade jämfört med mammor.

Förändringen i Parkers och McFarlanes beteende bygger förstås på att de varit i kontakt med experter och tagit del av den omfattande forsknin om föräldrarelationens betydelse för barns anpassning och utveckling som funnits tillgänglig sedan 1960-talet. Om anpassningen hämmas,då ökar risken för föräldraalienation (Bernet, 2008; Bernet et al 2010) och antisocial beteendeutveckling (Moffitt et al. 2001).

Det är märkligt att svensk domstolspersonal fortfarande vägrar anpassa sitt arbete efter samma forskning. Den visar ju att umgängessabotage förklaras av den typ av relationsaggressivitet som anges i artikeln och att effekterna på barn i stort sätt kan förväxlas med ADHD - sedan några år pop.diagnosen nummer 1. (minns att 77 % av respondenterna till studien där Kriminalvården försökt korrelera antisocialt beteende (kriminalitet på juridiska) med ADHD hade växt upp med trassliga hemförhållanden.)

Läs även Ann-Mari's blogg

Epilog. För att få en bild av hur det kan kännas för barn att kidnappas genom umgängessabotage, samt hur allmänheten tänker och agerar om deras situation: läs om de två journalister som nyligen släpps efter några månaders kidnappning i krigets Syrien (där finns det också en massa barn som drabbas av hederskulturella konflikter). Martin Shibbey, tidigare fången i Etiopien, beskriver i Svts morgonprogram hur han upplevde kontrasten mellan hopplösheten i fångenskap och känslan när han väl blivit frisläppt och kommit hem. Journalistkåren går man ur huse för ge dessa vuxna sitt stöd. Visst är det hemska upplevelser, men de är som sagt vuxna. Notera att de tog risken som vuxna att göra denna resa.

Barn beslutar sig inte för att bara bo med sin mamma. Det sker endast om mamman isolerar barnet som en funktion av att myndighetspersonal inom socialtjänst och domstolsväsende, backar mamman.

De 30 % av mammor som kräver ensam makt och kontroll har sannolikt själva haft en uppväxt med en relationsaggressiv mamma. Det kan förklaras av:

Kortisol i modersmjölken: positivt associerat med kvinnors relationsaggressivitet, negativt associerat med barns emotionell anpassning

Uppfostringsstil. Baumrinds forskning visar att barn som erfar styra-och-ställa eller låt gå attityd, inte lyckas utveckla självständighet på samma sätt som barn som erfar det Baumrind kallar ömsesidig beslutsrätt. Det hämmar emotionell och social anpassning, inklusive theory of mind.

Ett barn försvinner och kommer tillbaka: historien om ett vårdnadsfall 2010 (återpublicerad, från 2012)

Stöd gärna bloggen via Swish (Sverige) eller MobilePay (Finland).