Stöd gärna bloggen via Swish (Sverige) eller MobilePay (Finland).
Efter läkaren Anderssons debattinlägg om föräldraalienation fick den här viktiga frågan liv igen. Jag skrev en replik som refuserades av chefredaktören Eric Tagesson.
Föräldraalienation är ett validerat begrepp (Bernet, 2008; Bernet et al. 2010; Warshak, 2014, 2015) och många barn är drabbade. Andersson skrev av någon anledning inte det, men det typiska fallet av föräldraalienation genomförs av en umgängessaboterande mamma.
Sånt här får förstås kvinnosaks-kvinnorna att gå i taket. Och de använder en debatteknik som kallas D.A.R.V.O. Det är ett akronym för Deny, Attack, and Reverse Victim and Offender. Det betyder att de angriper alla som inte håller med dem. Mycket destruktiv ansats.
Följaktligen blev det betydande rabalder från dessa D.A.R.V.O - människor som på allvar (som det verkar?) menade att det saknas vetenskaplig validering av fenomenet föräldraalienation. Deras förklaring var allt ifrån att WHO avvisat begreppet, vad nu det spelar för roll?, till att man ska lyssna på isolerade barns vittnesmål. Den som inte håller med om detta bemöts med D.A.R.V.O. Det verkar också som att dessa kvinnor gillar att ta på sig offerkoftan, men det är förstås en hypotes.
För att reda ut saken behöver man klargöra åtminstone tre ganska komplexa saker:
- Våld i nära relationer,
- hur föräldrarelationen påverkar barns psyke (anpassning och utveckling)
- hur minnet funkar.
Under årtionden har olika intresseorganisationer öppet ignorerat kvinnors våld i nära relationer och öppet marknadsfört mansförakt - misandri. De mest tongivande har varit ROKS och Unizon som erhåller miljontals skattekronor för sina respektive verksamheter.
Förgrundsgestalter för denna antimans-rörelse var under 1990-talet den norska sociologen Eva Lundgren och läkaren med specialisering på gynekologi Gun Heimer, båda promoverade till professorer av Uppsala universitet. Tillsammans med socionomen Ann-Marie Kalliokoski och juristen Jenny Westerstrand (ROKS) genomförde de pilotstudie där de exkluderade män. Resultatet publicerades i en bok (Lundgren et al. 2001).
2005 genomförde Uppsala universitet en granskning av Lundgrens arbete. Så här skriver Hagekull (2005), å Uppsala universitets vägnar:
Lundgren själv menar att hon hindrats från att undervisa om kopplingen mellan kön, makt och våld (Holm, 2011):
Man kan tolka det som att Uppsala universitet gett Lundgren undervisningsförbud.
Hagekull påtalar också att det tycks av uppstått en konformism kring Lundgrens idévärld som hindrar det pluralistiska tänkande som borde prägla ett universitet. Givetvis har Lundgren i rollen som forskningsledare ett betydande ansvar, men även lärosätet har ett ansvar för arbetsmiljön.
Men det är viktigt att komma ihåg att medias rapportering utgör anekdotisk information. Den gäller bara det enskilda fallet. Observationen borde dock väcka frågor. De vanligaste när det gäller våld i nära relationer är: hur vanligt är det och finns det en effekt av kön?
På 1970-talet utvecklade sociologen Murray Straus (1926 – 2016) ett sätt att mäta förekomst av våld i nära relationer - Conflict Tactics Scale (CTS; Straus, 1979). CTS är så vitt är känt det enda instrument som möjliggör valida och reliabla mätningar.
Validitet handlar om att mäta det som avses att mätas. Det finns flera olika kategorier.
Reliabilitet handlar om att det man mäter ska motstå slumpinflytande. Det betyder att om man gör om testet ska svaren vara konsistenta - var väldigt lika.
När man mäter våld i nära relationer med valida instrument som CTS blir resultatet som följer:
- Fysiskt våld: kvinnor står för lite mer än hälften av förekomst och skador. Utbredning: ~10 %.
- Dödligt våld: det är lika osannolikt (0,000005) för ett barn, en man eller kvinna att drabbas.
- Psykiskt våld, eller relationsaggressivitet är typiskt kvinnligt. Utbredning ~30 %.
Slutsatsen är således att våld i nära relationer är ett typiskt kvinnligt fenomen.
En effekt av relationsaggressivitet är vårdnadstvist om de gemensamma barnen.
Ungefär 30 % av kvinnorna anser sig ha bättre rätt till makt och kontroll över barnen.
D.A.R.V.O - människorna accepterar inte dessa fakta. Gissa hur responsen blir?
Föräldrabarnrelationer. Forskning visar att de första levnadsåren är avgörande för barns emotionella och sociala anpassning samt kognitiva utveckling (Baumrind, 1966; Calkins and Keane, 2009; Gopnik, 2016; Hart och Risley, 1995; Moffitt et al. 2001) och det finns en pappa-effekt; bran som växer upp med båda föräldrarna eller med pappa har bättre emotionell och social anpassning samt kognitiv utveckling (MacRae, 2021; Rolle et al. 2019; Sethna, 2017; Vieno et al. 2009, 2014; Österberg, 2004):
En sammanställning av 28 undersökningar om pappa-frånvarons effekter på barns kognitiva förmåga (Shinn, 1978), indikerar att pappa-frånvaro som en funktion av skilsmässa är negativt relaterad till intellektuell kompetens hos barn; vilket även påvisats i tidigare studier (Blanchard & Biller, 1971; Crescimbeni, 1965; Ferri, 1976; Hetherington et al., 1978, 1982; Radin, 1976; Radin et al., 1994; Santrock, 1972; Sutton–Smith et al., 1978). Shinn (1978) menar att resultaten av sammanställningsstudien är konsistent med hypotesen att barns interaktion med föräldrarna formar en plattform för kognitiv utveckling, och att en minskning av denna interaktion hämmar den kognitiva utvecklingen (s.2).D.A.R.V.O - människorna accepterar inte detta. Gissa hur responsen blir?
De blir extra uppspelta över att Österberg (2004) är en magisteravhandling och inte artiklar som granskats enligt peer-review-systemet.
Det blir därför en pedagogisk utmaning att förklara för dem hur vetenskaplig rapportering fungerar.
För det första är peer-review en relativt ny grej (sedan 1970-talet) och syftar inte till att avgöra den vetenskapliga aspekten. Peer-review syftar till att kontrollera att forskarna följt de mått och steg som förväntas vid rapportering. En förklaring till det är sannolikt att antalet vetenskapliga artiklar ökat näst intill exponentiellt de senaste 75 åren.
Den som väljer att läsa Österberg (2004), d.v.s. vill studera vad själva observationerna visade, börjar kanske med att gå igenom metodavsnittet? Där kan de se varifrån rådatan kommer - ett då pågående forskningsprojekt. Det betyder att rådatan var insamlad av etablerade forskare inom socialpsykologi. Tänk validitet, reliabilitet och representativitet.
Sedan följer resultatet av observationerna med sex grupper med tabeller - en kombination av ANOVA och ANCOVA - som var för sig svarar på de frågor som ställdes mellan inledningen och metodavsnittet. Det här är standardförfarande.
Och det är här slutsatsen framträder: att barn som växer med båda föräldrarna eller med bara pappa har bättre emotionell och social anpassning samt kognitiv utveckling jämfört med barn som växer upp med bara mamma Österberg, (2004). Notera att det är konstistent med den allmänna forskningsbilden.
D.A.R.V.O - människorna accepterar inte dessa fakta. Gissa hur responsen blir?
D.A.R.V.O. - människorna argumenterar istället att när kvinnor isolerat barnen från pappan, en handling som ju skadar barnens emotionella och sociala anpassning vilket leder till värderingsförskjutning som påverkar det autobiografiska minnet (själva alieneringen), då ska man lyssna på de barnens berättelse? Detta torde kunna förklaras av att D.A.R.V.O. -människorna saknar kunskap om neuropsykologisk forskning om minne?
Minnen utgörs av ett komplex av deklarativa respektive icke-deklarativa instanser (Squire och Zola, 1996). Icke-deklarativa minnen ligger bortom vår medvetna kontroll och aktiveras automatiskt i situationer som när vi kör bil, dansar en utbyter information med andra i en konversation (Mercier och Sperber, 2011; Pinker, 2011).
Minnesforskning är komplex. Men det finns några saker som antas vara fundamenta:
- Minnet är inte till för att forma associationer utan för att simulera scenarier om den framtid vi inte vet så mycket om (Gilbert och Wilson, 2007; Gallister, 2017; Kaku, 2014).
- Minnet delas i flera instanser: deklarativt respektive icke-deklarativt (Graf och Schacter, 1985; Squire och Zola, 1996).
- Det deklarativa minnet delas i semantiskt, episodiskt och personligt semantiskt (autobiografiskt).
- Semantiskt minne rör fakta - 2+2=4, Paris är huvudstad i Frankrike m fl. och är stabilt över tid (ScienceDirect).
- Autobiografiskt minne formas runt 5-6 års ålder och är sårbart för memory hacking (Fivush och Graci, 2017; Nelson och Fivush, 2004; Shaw, 2016).
- Episodiskt minne rör händelser vi varit med om. När vi ska minnas en händelse hämtas inte en kopia av händelsen från minnet. Istället sker en konstruktion av händelseförloppet som anpassas till den aktuella situationen (Schacter och Addis, 2007):
Eftersom framtiden inte är en exakt upprepning av det förflutna kan simulering av framtida episoder kräva ett system som kan dra nytta av det förflutna på ett sätt som flexibelt extraherar och rekombinerar element från tidigare upplevelser konstruktivt snarare än ett reproduktionssystem (Schacter och Addis, 2007, s. 774).Extraherandet av episodiska detaljer för ett givet syfte överensstämmer med det fenomenen som kallas Cherry picking för bekräftelse-bias (Nickerson, 1998).
När ett barn isolerats länge från sin pappa uppfylls det autobiografiska minnet av de händelser som utspelar sig i den miljö mamman isolerat barnet i. Och om mamman visar relationsaggressiva tendenser mot pappan är sannolikheten stor att barnet kommer att anpassas till en liknande beteende - alienering (Bernet, 2008; Bernet et al. 2010).
2015 agerade jag sakkunnigt vittne i ett vårdnadsfall. En mamma ville alienera barnet från hans viktiga pappa och socialtjänsten har rapporterat att mamman varit fysiskt våldsam mot pojken åtminstone två gånger. Pappans juridiska ombud gjorde sitt - intervjuade mig med över 30 frågor som rör barns anpassning och utveckling som funktion av föräldra-relation. Domstolspersonalen, för dagen en Ylva Teurneu, avvisade alla fakta till förmån för moderspresumptionen (Österberg, 2015).
I oktober 2022 intervjuade jag en pappa vars barn drabbats av en relationsaggressiv mamma i Örebrotrakten. Mammans konflikt var dokumenterad av domstolspersonal. Men trots detta tillämpade de moderspresumptionen. Det betydde att barnet isolerades från pappan. Jag skrev två inlagor till den personal vid Värmlands tingsrätt som administrerade fallet - Victoria Håpnes.
Håpnes vägrade dock acceptera uppenbara fakta och biföll den relationsaggressiva mammans krav på fortsatta isolering av barnet. Mamman höll även barnet från skolan. Effekten av isolering från pappan och skolan blev att skolprestationen sjönk dramatiskt. Skolans rektor och skolchef vägrade dock uppmärksamma barnets utsatthet (Österberg, 2022 b). På det följde flera liknade fall i Karlstad, Småland och Umeå. Artikelserien fick rubriken [Ytterligare] ett fall ...
I alla fallen såg kvinnornas beteende lika ut och i ett av fallen hade kvinnan fått en formell diagnos: Borderline Personality Disorder (BPD) (Österberg, 2023):
En förklaringsmodell växte fram. Man kunde således dra slutsatsen att BPD var förklaringen till kvinnorna relationsaggressivitet och strävan att alienera barnen från deras pappor.
Men det som också framkom var att det inte var kvinnorna själva som startade och drev själva konflikterna. Det visade sig att det var personal vid de olika socialtjänsterna som drev hatkampanjer mot papporna. Den sannolika förklaringen är deras utbildning: socionom och Eva Lundgrens slutsatser som utredningen vid Uppsala universitet redan 2005 konstaterade motsade rådatan och som ledde till att Lundgren upplevt att hon inte längre fick undervisa och handleda om makt, kön och våld.
I skrivande stund pågår dessutom utredningar mot flera socialtjänster.
Ytterligare en faktor, som förvisso redan var känd, är moderspresumtionen (Mater semper certa est). 1950 implementerades moderspresumtionen i det svenska rättssystemet. Det innebar att man övergav den lag som gällt i århundraden och som gav barnen rätt till både pappa och mamma. Statistik från alla Sverige tingsrätter (1999) och Svea hovrätter från 1990 - 2008 visar att domstolspersonalen diskriminerar barns papparelation i 75 % av fallen (Biringen och Harman, 2018; Elfver-Lindström, 1999; Schiratzki, 2008; Österberg, ibid.).
I början av 2000-talet handledde jag en kandidatavhandling i juridik som handlade om våld i nära relationer (Bergkvist, 2002). På följde en längre samarbete där jag också agerade expert i ett par vårdnadsfall.
I ett fall hade mamman flyttar 200 km med barnet och förväntade därmed kunna erhålla ensam makt och kontroll över barnet.
Bergkvist ringde mig om råd. Jag påtalade att han kände till forskningen om barns anpassning och utveckling som en funktion av pappa-relation samt om hans eget skrås diskriminering.
- säg det! sa Bergkvist.
Han berättade att hans karriär kunde grusas om han inte följde traditionen och jag föreslog att han skulle välja: barnets bästa eller karriären. Därefter avslutades samtalet.
Senare återkom Bergkvist och påtalade att han gett pappan vårdnaden (barnets bästa).
- vad hände sedan, frågan jag?
Bergkvist svarade: - mamma flyttade tillbaka och började samarbeta.
Ergo. Det verkar som att kvinnors relationsaggressivitet förklaras av Borderline Personality Disorder (BPS) och att personal inom socialtjänsten utnyttjar detta för att iscensätta Lundgren & Co idéer. Därmed startar en vårdnadstvist. När fallet kommer till domstolar gör personalen där ett karriärval: moderpresumtionen.
Forskning visar att när barn tvingas leva med en relationsaggressiv styra-och-ställa-mamma, som sannolikt lider av BPS, hämmas deras emotionella och sociala anpassning. Det påverkar deras autobiografiska minne - leder till dissociering - vilket ökar sannolikheten för föräldra- alienering från den pappa som är garanten för deras emotionella och sociala anpassning.
D.A.R.V.O - människorna accepterar inte detta. Gissa hur responsen blir?
2011 skrev jag en kommentar kring de processer som pågick för att omvärdera föräldraalienation, från en syndrom till en disorder (störning i mental anpassning). Utgångspunkten var en annan kommentar (Rand, 2011):
This article examines the assertions, made by two main groups of critics, about Parental Alienation Syndrome (PAS) and parental alienation (PA). Among the topics discussed are: role of the alienating parent; structural interventions such as custodial transfer; relationship between PAS and allegations of sex abuse; and controversy over use of the term syndrome.
Stöd gärna bloggen via Swish (Sverige) eller MobilePay (Finland).
Mer om min expertis:
Executive coaching for CEOs/managers and workshops to facilitate Organizational Performance, Learning, and Creativity for Problem Solving | Lectures: Nutrition for physical and mental health | Course/lecture: children's emotional and social adjustment and cognitive development | Language training - Swedish | Academy Competency | CV | Teaching skills and experience | Summary of research project | Instagram | Linkedin | YouTube-channel | TikTok | Twitter
No comments:
Post a Comment