[Ytterligare] ett fall där myndighetspersonal konspirerar med en mamma för att isolera ett barn från sin pappa. Case 2: risk för flykt med barnen

Case 2 av [Ytterligare] ett fall där myndighetspersonal konspirerar med en mamma för att isolera ett barn från sin pappa handlar om ett annat fall, i Småland, där en mamma sannolikt planerar att flytta barnen till England. Mamman (1) har en historia med mentala utmaningar - hon uppfyller fyra av nio kriterier för emotionellt instabilt personlighetssyndrom, (2) vägrar tala med pappan, (3) har anklagat pappan för psykiskt våld (som är typiskt kvinnligt), (4) låter sin nya man agera chaufför när barnen ska återse sin viktiga pappa. Det är viktigt att förstå att psykiskt våld är ett kvinnligt fenomen. Det inkluderar anmälningsbenägenhet och stonewalling - att vägra kommunicera. Ärendet har förstås tröskats genom flera myndighetsinstanser där personal inom socialtjänsten coachat mamman utifrån Eva Lundgrens faktoida idéer. Barnen mår dåligt av mammans psykiska våld, men vid ett läkarbesök framkom att mamman försökt övertala ett av barnen att skylla det på pappan. Personal inom socialtjänsten och domstolsväsendet har bortsett från mammans mentala ohälsa och relationsaggressivitet och blint tillämpat moderspresumtionen (Mater certa semper est). Effekt: barnens emotionella och sociala anpassning, kognitiva utveckling hämmas. Det ökar risken för föräldraalienation (FA/PA) och utveckling av antisocial beteende.

Stöd gärna bloggen via Swish (Sverige) eller MobilePay (Finland).

Detta fall rör två pojkar födda 2014 respektive 2016 där mamman söker och fått egen makt och kontroll över barnen genom att domstolspersonalen - Peter Stafverfeldt och Cecilia Isgren - blint tillämpat moderspresumtionen. Domstolspersonalens [subjektiva] beslut påverkades av flera socialarbetares, Linda-Lie Åberg, Anna Ekman, Therese Kumlin och Lars Bergman, tillämpning av Eva Lundgrens faktoida idéer som marknadsfört hårt av Berit Jernberg på Jämställdhetsmyndigheten.

Fallet är konsistent med den generella premissen:

(1) relationsaggressivitet (psykiskt våld)  är ett kvinnligt fenomen.

(2) Domstolspersonal diskriminerar genom tillämpning av moderspresumtionen barns papparelation i 75 % av fallen (Biringen och Harman, 2008; Elfver-Lindström, 1999; Schiratzki, 2008; Österbrg, 2004).

Interaktionen mellan (1) och (2) myndighetspersonalens tillämpning av moderspresumtionen skapar hinder för barns viktiga täta och nära kontakt med sin viktiga pappa.

Begreppet viktiga pappa kommer av det faktum att relationen till pappa har en normativ effekt på barns emotionella och sociala anpassning (Macrae, 2021); barn som växer upp med båda föräldrarna eller med pappa har bättre emotionell och social anpassning jämfört med barn som växer upp med bara mamma (Österberg, 2004):

En sammanställning av 28 undersökningar om pappa-frånvarons effekter på barns kognitiva förmåga (Shinn, 1978), indikerar att pappa-frånvaro som en funktion av skilsmässa är negativt relaterad till intellektuell kompetens hos barn; vilket även påvisats i tidigare studier (Blanchard & Biller, 1971; Crescimbeni, 1965; Ferri, 1976; Hetherington et al., 1978, 1982; Radin, 1976; Radin et al., 1994; Santrock, 1972; Sutton–Smith et al., 1978). Shinn (1978) menar att resultaten av sammanställningsstudien är konsistent med hypotesen att barns interaktion med föräldrarna formar en plattform för kognitiv utveckling, och att en minskning av denna interaktion hämmar den kognitiva utvecklingen (s. 2).

Om den viktiga täta och nära papparelationens papparelationen bryts, som blev implikationen av Kumlins, bergmans, Staveblir då ökar risken för föräldraalienation och antisocial beteendeutveckling.

Det är viktigt att poängtera att fallet är ganska typiskt - 400 000 svenska barn tvingas just nu leva utan en tät och nära kontakt med sin viktiga pappa.

I det här fallet är den sannolika förklaringen till mammans relationsaggressivitet att hon uppfyller fyra av nio kriterier för emotionellt instabilt personlighetssyndrom. Detta var känt för personalen inom socialtjänst- och domstolsväsende när de administrerade ärendet. (Det är sannolikt att emotionellt instabilt personlighetssyndrom är förklaringen till andra kvinnors relationsaggressivitet. De flesta kvinnor är dock inte relationsaggressiva.)

Mammans relationskonflikt startade när yngsta grabben var 1,5 år. Dessförinnan hade hon närt en dröm om att flytta till England. Hon förverkligade detta i ett första steg genom att helt enkelt träffa en engelsman. Mammans beteende verkar handla om ett sökande efter bekräftelse (som en funktion av emotionellt instabilt personlighetssyndrom?). Innan hon skaffade barn med pappan hade hon två misslyckade giftermål bakom sig och relationen till den egna mamman, barnens mormor, verkade vara mindre lyckat. Där finns sannolikt förklaringen till mammans indikation på diagnos. Barnens mormor och morfar valde dessutom att stötta pappan.

Bekräftelsesökande människor tenderar som regel att skuldbelägga andra för saker de själva ansvarar för. Det är ett genomgående mönster hos de många kvinnor som söker egen makt och kontroll över barnen - de attribuerar (skyller) sitt eget psykiska våld på pappan.

I sin strävan att nå egen makt och kontroll (bekräftelse) kontaktade mamman följaktligen personal inom socialtjänsten - Linda-Lie Åberg och Anna Ekman.

Inom socialtjänsten arbetar personal som genomgått en yrkesutbildning för socionomer. Så här skriver svenskspråkiga finska Arcada på sin hemsida:

En viktig del av utbildningen är att förstå det sociala samspelets betydelse i olika livsskeden och situationer. Du lär dig om sociala färdigheter, beteenden och kopplingen mellan individen och samhället för att på bästa möjliga vis kunna handleda och bemöta dina klienter. 

Utbildningen omfattar psykologi, men bara fem (5) poäng (gissar att man menar gamla poäng, d.v.s. fem veckor) men mest färdigheter i olika former att administration - handläggeri (Wikipedia). Det är dock känt att utbildningen ger en sociologisk orientering om det mellanmänskliga. Det inkluderar hypoteser som genus, social konstruktion och faktoiden Mäns våld mot kvinnor (Lundgren et al. 2001).

Eva Lundgrens idéer fick stor uppmärksamhet i slutet på 1990-talet och tidigt 2000-tal. Hon ledde arbetet med att skriva boken Slagen dam där man helt exkluderade män. Det betyder att boken saknar vetenskaplig relevans om det den undersöker. Informationen blir därmed faktoid.

2005 granskade Uppsala universitet Lundgrens arbete. Så skriver (Hagekull (2005), å Uppsala universitet vägnar:

Lundgren själv menar att hon hindrats från att undervisa om kopplingen mellan kön, makt och våld (Holm, 2011):

Man kan tolka det som att Uppsala universitet gett Lundgren undervisningsförbud.

Hagekull påtalar också att det tycks av uppstått en konformism kring Lundgrens idévärld som hindrar det pluralistiska tänkande som borde prägla ett universitet. Givetvis har Lundgren i rollen som forskningsledare ett betydande ansvar, men även lärosätet har ett ansvar för arbetsmiljön.

Enligt studier som följer vetenskapens premisser fördelas Våld i nära relationer enligt följande:

1. Fysiskt våld: jämnt fördelat; kvinnor står för hälften av förekomst och skador.
2. Psykiskt våld (relationsaggressivitet): typiskt kvinnligt.
3. Dödligt våld: drabbar lika osannolikt män som kvinnor.

Vad är egentligen våld i nära relationer och hur ser fördelningen ut? Om framing, memory hacking och andra mentala fallgropar.

Socialtjänstens arbete i huvudsak saknar vetenskapligt stöd.

Barnrättsdagarna, Helsingfors. Socialtjänstpersonal bör beakta faster Fiffi inom sig

Barn drabbas när personal inom socialtjänst och andra myndigheter bistår mammor som isolerar barn

Varför misstolkar allmänheten risken att drabbas av våld i nära relationer? Om förmågan att hantera sannolikhet framåt i tiden

Eftersom socionomprogrammet inte inkluderar forskning om Våld i nära relationer implicerar det att Linda-Lie Åberg och Anna Ekman saknar adekvat kunskap för att hantera fall som dessa.

Detta bekräftas när man läser Linda-Lie Åbergs och Anna Ekmans rapport som de skickade till personalen i tingsrätten i Skaraborg. Där framgår att de valt Lundgrens faktoida perspektiv där kvinnors relationsaggressivitet attribueras på män. Det är för övrigt samma perspektiv som tillämpas av Brottsoffermyndigheter (Anders Alenskär) och Jämställdhetsmyndigheten (Lena Ag).

Ludwig Hellberg, Kvartal, 18 januari 2022.

Åberg och Ekman drog således felaktiga slutsatsen och skyllde mammans relationsaggressivitet på pappan.

Ett av argumenten de använde var att mamman varit hemma med barnen när de varit små!?

Notera att sedan människans linje började för ca sju miljoner år sedan (Pickford, 2006; Pobiner, 2016) har kvinnor abonnerat på rollen som hemmavarande förälder. Det är typiskt att kvinnor är hemma under barnets första levnadsår. De senaste årmiljonerna har män underordnar sig detta.

Ett annat argument var att detta möjliggjorde för pappan att utöva psykiskt våld mot mamman.

Det är känt att psykiskt våld är ett typiskt kvinnligt beteende (atypiskt för pappor) (Crick och Grotpeter, 1995; Hyde, 2005).

Från dessa falska premisser drar Åberg och Ekman horribla slutsatser som får ödesdigra konsekvenser för de två pojkarna.

Rapporten med det faktoida innehållet skickades till Skaraborgs tingsrätt på begäran av ingen mindre än Dan Sjöstedt (se förra artikeln på samma tema). Den 13 september 2018 skriver Sjöstedt med hänvisning till Åberg och Ekman:

”Det har i utredningen framkommit att [mamman] utsatts för verbalt, sexuellt och psykiskt våld.”

Notera att Sjöstedt utspel är falskt. Den har påstår kan inte ha framkommit i Åbergs och Ekmans "utredning". Är det ens en utredning? Eftersom Sjöstedt är läskunnig förstår han det också.

Premisserna hade ju länge varit kända och tillgängliga för Åberg, Ekman och Sjöstedt:

1. att mamman hade tendens till emotionellt instabilt personlighetssyndrom.
2. att relationsaggressivitet/psykiskt våld är ett kvinnligt fenomen.
3. att kvinnor av hävd söker makt och kontroll över de gemensamma barnen.
4. Papparelationen har en normativ effekt på barns emotionella och sociala anpassning (Macrae, 2021; Österberg, 2004).

Sjöstedts kommentar, att det framkommit ur Åbergs och Ekmans utredning, pekar således ut pappan på falska grunder.

”5 kap. Om ärekränkning
1 § Den som utpekar någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller eljest lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning, dömes för förtal till böter (Brottsbalken)".

Sjöstedts falska anklagelser bygger på ett följdfel eller dysrationalia - att inte kunna tänka rationellt trots tillräcklig intelligens (Stanovich, 1993, 2015) och borde enligt svensk lag få konsvekvenser. 2012 blev Sjöstedt har tidigare blivit tillrättavisad av av personal i en Hovrätt.

Ärendet administrerades av annan personal i Skaraborgs tingsrätt - Peter Stafverfeldt - som blint följde moderspresumtionen - han valde att inte kontrollera uppgifterna mot vetenskapliga fakta vilket borde vara legio även för myndighetspersonal. Stafverfeldt använde dock tricket att låta vårdnaden [på pappret] vara delad, men att det viktiga boendet barnen skulle vara hos [den relationsaggressiva] mamman.

Ergo Vi ser åter ett fall av interaktion mellan (1) en relationsaggressiv mamma och (2) myndighetspersonals tillämpning av moderspresumtionen och faktoid information om våld i nära relationer.

Mamman var dock inte nöjd. Hennes relationsaggressivitet (psykiska våld), sannolikt som en funktion av emotionellt instabilt personlighetssyndrom, motiverade hennes att söka upp en annan socialtjänst. Nu i Gislaved. Där upprepade hon sina falska påståenden om att hon utsätts för psykiskt våld (som är typiskt kvinnligt). Personalen, i det fallet Therese Kumlin och Lars Bergman, som även de saknar formell kompetens att bedöma ärenden som dessa, tog sig friheten att recitera Lundgren & Co idéer, d.v.s. blint följa strömmen och föreslå moderspresumtionen.

Kumlins och Bergmans förslag blev vägledande för personalen i Jönköpings tingsrätt - Cecilia Isgren - som också blint följde moderspresumtionen - mamman fick egen makt och kontroll över barnen. Isgren valde även hon bort att kontrollera mot vetenskapliga fakta.

Men för mamman räckte inte det. Samtidigt verkade barnen må dåligt av interaktionen mellan (1) mammans relationsaggressivitet och (2) myndighetspersonalens tillämpning av moderspresumtionen.

Hösten 2022, när en av pojkarna blev illamående, tog mamman honom till vårdcentralen. Farmor, och sedan pappan, fick reda på vad som hände; mamman hetsade sonen att hävda att illamåendet skulle bero på att pappan varit sträng. Eftersom mamman hade tendens till emotionell instabilt syndrom, och under flera år demonstrerat sin relationsaggressivitet, är det sannolikt att det hennes beteende som fått pojken att må dåligt.

Det är ju känt att barn som växer upp med båda föräldrarna eller med bara pappa har bättre emotionell och social anpassning jämfört med barn som växer upp med bara mamma.

Film med Sverker Sikström, professor i kognitionspsykologi, vid Lunds universitet, om effekter av alienering: Hur vet man om ett barn är alienerat i vårdnadstvister?

Referenslista; 15 studier om alienering.

1. Bernet, W. (2021). Recurrent Misinformation Regarding Parental Alienation Theory. The American Journal of Family Therapy.

“Parental alienation (PA) is a mental condition in which a child—usually one whose parents are engaged in a high-conflict separation or divorce—allies strongly with one parent (the favored parent) and rejects a relationship with the other parent (the alienated parent) without legitimate justification. The most common cause of PA is the child’s indoctrination by the favored parent to dislike or fear the alienated parent (Bernet, 2020a, pp. 5–6). This is a generic definition almost everyone—PA proponents as well as PA critics—recognizes and accepts” (s. 1).

2. Bernet, W. (2008). Parental Alienation Disorder and DSM-V. The American Journal of Family Therapy, 36 (5), 349 — 366.

Although parental alienation disorder (PAD) is a serious mental condition affecting many children and their families, it is not an official diagnosis or even mentioned in the Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders. This article presents arguments for considering PAD a diagnosis: PAD is a prototypical example of a relational disorder; the phenomenon of PAD is almost universally accepted by mental health professionals; PAD is a valid and reliable construct; adopting criteria for PAD will promote systematic research; adopting criteria will reduce the misuse of the concept of PAD; and adopting criteria will improve the treatment of children with this disorder. (PsycINFO Database Record (c) 2016 APA, all rights reserved).

3. Bernet, W., von Boch-Galhau, W., Baker, A.J. L. & Morrison, S.L. (2010). Parental Alienation, DSM-V, and ICD-11. The American Journal of Family Therapy, 38 (2), 76 — 187.

Parental alienation is an important phenomenon that mental health professionals should know about and thoroughly understand, especially those who work with children, adolescents, divorced adults, and adults whose parents divorced when they were children. We define parental alienation as a mental condition in which a child—usually one whose parents are engaged in a high-conflict divorce—allies himself or herself strongly with one parent (the preferred parent) and rejects a relationship with the other parent (the alienated parent) without legitimate justification. This process leads to a tragic outcome when the child and the alienated parent, who previously had a loving and mutually satisfying relationship, lose the nurture and joy of that relationship for many years and perhaps for their lifetimes. The authors of this article believe that parental alienation is not a minor aberration in the life of a family, but a serious mental condition. The child's maladaptive behavior—refusal to see one of the parents—is driven by the false belief that the alienated parent is a dangerous or unworthy person. We estimate that 1% of children and adolescents in the U.S. experience parental alienation. When the phenomenon is properly recognized, this condition is preventable and treatable in many instances. There have been scores of research studies and hundreds of scholarly articles, chapters, and books regarding parental alienation. Although we have located professional publications from 27 countries on six continents, we agree that research should continue regarding this important mental condition that affects hundreds of thousands of children and their families. The time has come for the concept of parental alienation to be included in the Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders, Fifth Edition (DSM-V), and the International Classification of Diseases, Eleventh Edition (ICD-11).

4. Moné, J. G., MacPhee, D., Anderson, S.. K. & Banning, J. H. (2011).Family members' narratives of divorce and interparental conflict: Implications for parental alienation. Journal of Divorce & Remarriage, 52(8), 642-667.

This study focused on the internal dynamics of family members who experience divorce and interparental conflict. Interparental conflict and triangulating children increase the likelihood of alienating children from a parent. Narrative interviews with members of three families were used to explore meaning structures. Results showed how parents and children thought, felt, and created meaning about their experiences; how family members responded to conflict and behaviors associated with parental alienation; and how they viewed family relationships. Metalevel findings suggested each family member held dichotomous views and used cognitive and behavioral control response strategies. Thus, parental alienation stems from a relational dynamic and needs to be addressed from a family systems perspective.

5. Baker, A. J. L.& Ben-Ami, N. (2011). To turn a child against a parent is to turn a child against himself: The direct and indirect effects of exposure to parental alienation strategies on self-esteem and well-being. Journal of Divorce & Remarriage, 52(7), 472-489.

Direct and indirect effects of exposure to 19 parental alienation strategies in 118 adult children of divorce were examined via a confidential and anonymous computer survey. We investigated the nature and prevalence of alienation strategies to which this sample was exposed as well as associations between exposure and self-esteem and self-sufficiency. In turn, we examined and found associations between self-esteem and higher rates of depression and insecure attachment styles and a trend for an association with alcohol abuse. All effects were found even after controlling for histories of physical abuse, sexual abuse, and psychological maltreatment. These findings add to the growing body of evidence regarding the long-term consequences of experiencing parental alienation and indicate that in general, exposure to more alienation behaviors leads to more negative outcomes in children of divorce, which can be seen across the life span.

6. Hands, A. J. & Warshak, R. A. (2011). Parental alienation among college students. American Journal of Family Therapy, 39 (5), 431-443.

A sample of 50 college students responded to a questionnaire measuring perceptions of alienating behaviors on the part of their parents and their current relationship with each parent. Data revealed a higher degree of alienating behavior by divorced parents when compared to non-divorced parents. Mothers and fathers were rated about equally likely to engage in such behaviors. A higher incidence of alienated parent-child relationships in divorced homes approached, but did not reach, statistical significance. Students who were alienated from one parent report higher levels of alienating behaviors on the part of their parents. The results suggest that parental alienating behaviors, and the phenomenon of a child becoming alienated from a parent after divorce, are departures from the norm and worthy of attention and concern.

7. Darnall, D. (2011). The psychosocial treatment of parental alienation. Child and Adolescent Psychiatric Clinics of North America, 20 (3), 479-494.

Parental alienation occurs in divorces when one parent indoctrinates the child to dislike, fear, and avoid contact with the other parent. Mental health professionals who treat children and adolescents are likely to encounter victims of parental alienation in clinical practice, and it is important to identify and treat these youngsters earlier, when the condition is mild, rather than later, when the parental alienation is almost intractable. This article presents an overview of the treatment of parental alienation, which is called reunification therapy. All the parties involved in the case have a role in the prevention and treatment of parental alienation.

8. Farkas, M. M. (2011). An introduction to parental alienation syndrome. Journal of Psychosocial Nursing and Mental Health Services, 49(4), 20-26.

Parental alienation syndrome (PAS) can occur during a tumultuous divorce between embattled parents involved in a bitter child custody dispute. During parental warfare, a child is used as a weapon by one parent (alienating parent) against the other parent (alienated/targeted parent). The targeted parent-child relationship once encased with unconditional love is transformed by an unrelenting campaign of denigration, criticism, and hatred. Since nursing literature on PAS is almost nonexistent, the purpose of this article is to increase nursing awareness and provide basic information. Awareness of PAS symptoms and interpersonal dynamics is important to prompt nurses in recommending treatment for families. Nurses should collaboratively join other professionals in their quest to provide the best treatment possible.

9. Garber, B. D. (2011). Parental alienation and the dynamics of the enmeshed parent–child dyad: Adultification, parentification, and infantilization. Family Court Review, 49(2), 322-335.

When caregivers conflict, systemic alliances shift and healthy parent-child roles can be corrupted. The present paper describes three forms of role corruption which can occur within the enmeshed dyad and as the common complement of alienation and estrangement. These include the child who is prematurely promoted to serve as a parent’s ally and partner, the child who is inducted into service as the parent’s caregiver, and the child whose development is inhibited by a parent who needs to be needed. These dynamics—adultification, parentification and infantilization, respectively—are each illustrated with brief case material. Family law professionals and clinicians alike are encouraged to conceptualize these dynamics as they occur within an imbalanced family system and thereby to craft interventions which intend to re-establish healthy roles. Some such interventions are reviewed and presented as one part of the constellation of services necessary for the triangulated child.

10. Pilla, J. M. & Bernet, W. (2011).Letter to the editor: Ursula A. Kelly, PhD, ANP-BC, PMHNP-BC, guest editor. Journal of the American Psychiatric Nurses Association, 17(2), 189.

Comments on an guest editorial by U. A. Kelly and D. Sharp (see record 2011-07378-002). We want to alert you to a topic of importance to forensic mental health nurses—a mental health condition called parental alienation. Parental alienation begins as a process of faulty intra-family dynamics that can develop into a serious mental health disorder for children and adolescents. Mental health nurses and other practitioners are likely to encounter the problem of parental alienation in any of several contexts, in either inpatient or outpatient settings. During the last two years, mental health nurses have participated in a large, international committee that seeks to include the diagnosis of parental alienation in the next editions of the Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders and the International Classification of Diseases. Readers who are interested in learning more about the mental condition of parental alienation are invited to contact one of the authors of this letter.

11. Baker, A. J. L. & Chambers, J. (2011). Adult recall of childhood exposure to parental conflict: Unpacking the black box of parental alienation. Journal of Divorce & Remarriage, 52(1), 55-76.

One hundred and five undergraduate or graduate students completed a computer-based survey regarding their recollection of exposure to 20 parental alienation behaviors, current depression, and current self-esteem. Results revealed that 80% of the sample endorsed at least 1 of the 20 parental alienation behaviors, indicating some exposure to parental alienation, with 20% of the sample reporting that 1 parent tried to turn them against the other parent. Participants whose parents divorced or separated before they were 18 years old were much more likely to report exposure to parental alienation strategies than participants whose parents remained married during their childhood. No relationship was found between recalled exposure to parental alienation and current depression or self-esteem.

12. Barlow, Victoria L. (2011). The Medea complex and parental alienation syndrome: Who are the severe alienators? 72(5-B), Dissertation 3088.

The body of knowledge of parental alienation syndrome (PAS) is essential to providing courts and clinicians with materials to support appropriate decisions for the well being of the children and their families. The research focused on the severe alienator, the parent/caregiver who initiates the most severe form of the alienation, to identify their characteristics and their familial patterns. The concept of the Medea complex as it relates to severe parental alienation was explored using a depth analysis that resulted in expanding the parameters of the complex and identifying characteristics of those most susceptible to it. The data utilized in this research was drawn from mental health agency files, Chancery Court case files, and interviews with family members, therapists, and attorneys. Because the people involved in PAS were unable or unwilling to be accurate historians due to their own psychopathology, ongoing court cases, family disapproval, or other reasons, a qualitative multiple psychological case study method with a few family participants was used. These cases were subjected to thematic analysis to identify themes and patterns, exploring the characteristics of the severe alienator. Several family patterns of PAS were identified, and the Medea complex was discovered to be active in the most severe alienators. Several family patterns of PAS were identified, and the Medea complex was identified in the most severe alienators. The results and their implications are discussed in narrative form in relation to clinical and forensic casework.

13. Levy, D. L. & Sauber, S. R. (2011). Review of Welcome back, Pluto: Understanding, preventing and overcoming parental  alienation (DVD). American Journal of Family Therapy, 39(1), 77-79.

Reviews the DVD, Welcome Back, Pluto: Understanding, Preventing and Overcoming Parental Alienation by Richard A. Warshak and Mark R. Otis (2010). This informative DVD talks common sense in everyday words. Although the DVD acknowledges that a child can feel rightly alienated from a parent because of abuse or poor parenting skills, alienation is usually the result of a favored parent who is needy, seeks total control over the child, or fails to recognize the importance of the other parent in the child’s life. The video describes three components of a very complex psychological situation, which are: 1) defining the problem, 2) explaining how it is manifested, and 3) providing intervention techniques for its control and abatement. The DVD points out that when children grow up and realize that they have been the subject of alienation, the adult children of divorce may turn on the controlling parent. The video urges parents to follow court ordered visitation. The video can also help courts better understand how a vulnerable child might just be parroting what the favored parent wants the child to say against the targeted parent. Thus, this DVD, if used appropriately by court family service departments, judges and judicial training conferences, and parents, could go a long way to lessening a form of child abuse: alienation of a child from a loving, warm family.

14. Rand, D. C.(2011). Parental alienation critics and the politics of science. American Journal of Family Therapy, 39(1), 48-71.

This article examines the assertions, made by two main groups of critics, about Parental Alienation Syndrome (PAS) and parental alienation (PA). Among the topics discussed are: role of the alienating parent; structural interventions such as custodial transfer; relationship between PAS and allegations of sex abuse; and controversy over use of the term syndrome.

15. Bernet, W. (2016). IMPORTANT UPDATES REGARDING PARENTAL ALIENATION. Journal of the American Academy of Child & Adolescent Psychiatry, 55 (10), Supplement, S28.

Parental alienation (PA) is a serious mental condition in which a child – usually one whose parents are engaged in a high-conflict separation or divorce – allies himself strongly with one parent (the preferred parent) and rejects a relationship with the other parent (the target parent) without legitimate justification. PA was described by multiple writers in the 1980s, followed by many descriptive, qualitative research studies in professional journals and book chapters. In recent years, there has been a shift toward reproducible, quantitative research. The goal of this presentation is to summarize recent quantitative research regarding PA.

Här är en länk till nästa artikel i serien: Ytterligare] ett fall där myndighetspersonal konspirerar med en mamma för att isolera ett barn från sin pappa. Case 2: risk för flykt med barnen

Stöd gärna bloggen via Swish (Sverige) eller MobilePay (Finland).