Wednesday, May 3, 2023

Dagens juridik refuserar min replik om föräldraalienation som inkluderar kritik mot jurister med argumentet att de saknar kompetens om saken

På debattsidan i Dagens juridik skriver läkaren Annelie Andersson om det psykologiska fenomenet föräldraalienation. Andersson menar att det krävs mer kunskap för att kunna ta ställning till frågan om "barnets bästa". Det är ett bra initiativ eftersom detta varit ett problem under flera årtionden. Minst! Men Andersson hävdar också att det inte finns någon effekt av kön - att båda typen av föräldrar alienerar barn i lika stor utsträckning. Det ett förvisso ett metodologiskt korrekt antagande; nollhypotesen gäller tills den avvisats med valida metoder. Det går dock att avvisa nollhypotesen - påvisa en effekt av kön - om man inkluderar juristkollektivet i modellen (känsligt). Jag skrev därför en replik på Anderssons debattartikel och skickade den till Dagens juridik. Chefredaktören refuserades min replik med vändande post utifrån följande påstående: "då den inte gör någon juridik koppling". Kanske för att förklaringsmodellen pekade ut juristkollektivet? Läs min replik nedan. DJ accepterade dock en annan replik om föräldraalienation. Sedan nedan. 8 sidor.

Stöd gärna bloggen via Swish (Sverige) eller MobilePay (Finland).

På debattsidan i Dagens juridik skriver läkaren Annelie Andersson om det psykologiska fenomenet föräldraalienation, av engelskans Parental alienation (PA).
... the more generalized concept of parental alienation often is viewed as a legitimate dynamic in many family situations, describing the harm done to a child’s security with one caregiver as a result of exposure to another caregiver’s unfavorable actions toward or criticism of that person (A.P.A.).
Andersson menar att det krävs mer kunskap för att kunna ta ställning till frågan om "barnets bästa". Det är ett bra initiativ!


Anderssons beskrivning av föräldraalienation.


Länk till källan.

Här är några intressanta länkar till forskning om Parental Alienation Disorder (Bernet, 2008, 2018, 2021; Bernet ett al. 2010; Österberg, 2011).

Anderssons initiativ är mycket lovvärt eftersom ämnet varit på tapeten sedan 1970-talet.
En sammanställning av 28 undersökningar om pappa-frånvarons effekter på barns kognitiva förmåga (Shinn, 1978), indikerar att pappa-frånvaro som en funktion av skilsmässa är negativt relaterad till intellektuell kompetens hos barn; vilket även påvisats i tidigare studier (Blanchard & Biller, 1971; Crescimbeni, 1965; Ferri, 1976; Hetherington et al., 1978, 1982; Radin, 1976; Radin et al., 1994; Santrock, 1972; Sutton–Smith et al., 1978). Shinn (1978) menar att resultaten av sammanställningsstudien är konsistent med hypotesen att barns interaktion med föräldrarna formar en plattform för kognitiv utveckling, och att en minskning av denna interaktion hämmar den kognitiva utvecklingen (Österberg, 2004, s 2).
Andersson hävdar dock även att föräldraalienation är könsneutralt - att båda mammor och pappor alienerar lika mycket. Men det stämmer inte.

Så vad är då det vetenskapliga stödet för en effekt av kön?

Den psykologiska vetenskapen och statistiken talar sitt tydliga språk:

  • vårdnadstvister är ett kvinnligt fenomen (30 %), sannolikt som en funktion av Borderline personality disorder. Se även: Zalewski et al. 2014. Tillägg: Ruffalo (2024).
  • personal inom socialtjänsten driver hatkampanjer mot pappor, inspirerade av Eva Lundgrens, Gun Heimers och intresseföreningen ROKS irrläror (Lundgren et al. 2001).
  • domstolspersonal tillämpar sedan 1950 något som kallas moderspresumtionen, av latinets (mater semper certa est). Det betyder att de diskriminerar barns papparelation i 75 % av fallen. En f d domstolsanställd skrev på Twitter nyligen att hen trodde att moderspresumptionen slutade tillämpas 1976. Den vanföreställningen fortlever sannolikt bland personalen vid olika domstolar (arbetsplatser).

Det förekommer sannolikt några fall där män ligger bakom föräldraalienation, men liksom vårdnadskonflikter är föräldraalienation ett typiskt kvinnligt fenomen. Eller, en typisk effekt av socialtjänstens och domstolspersonalens inblandning när mammor har mentala utmaningar (30%). Det hänger samman med de många fall där barn genom socialtjänstens och domstolars försorg tvingas avstå sin papparelation och leva med en relationsaggressiv mamma. Just nu lever ca 400 000 barn utan en tät och nära kontakt med sin pappa. Det är per definition alienation.

Eftersom jag har någon form av expertis på området, inklusive granskning av juristkollektivets agerande i vårdnadstvister, skrev jag en replik på Anderssons debattartikel och skickade den till Dagens juridik:
Bra att Anneli Andersson lyfter frågan om föräldraalienation!

Den 28 april skrev läkaren Anneli Andersson om behovet för jurister att lära sig mer om begreppet föräldraalienation och påtalar även ett behov av ett nationellt program för identifikation och behandling av föräldraalienation.

Andersson initiativ är lovvärt eftersom forskare sedan 1970-talet lyft frågan utan att få gehör. 2008 togs ett initiativ att ändra begreppets beskrivning, från Parental Alienation Syndrome (PAS) till Parental Alienation Disorder (PAD). PAD innebär att fenomenet bör ses som en störning av emotionell och social anpassning, något som är avgörande för att barn ska kunna utvecklas till laglydiga och självständiga individer.

Neurologisk forskning visar att kultur (hemmiljön) påverkar psyket som i sin tur påverkar den neuronala strukturen. Det betyder att i hemmiljön formas individen och att detta befästs i takt med att barnets hjärna mognar. Att i det läget utestänga en förälder skadar barns anpassning men även kognitiva utveckling.

Andersson gör gällande att fenomenet är könsneutralt, d.v.s. att pappor och mammor alienerar barnen i samma utsträckning. Det kan inte stämma.

Om man tittar på statistiken över vårdnadstvister ser man att det i huvudsak är kvinnor som tar initiativet att kräva ensam kontroll över de gemensamma barnen. Som regel kräver de att barnen ges minimal kontakt med pappan - några få dagar per månad - eller inte alls!

Pappors dylika initiativ kan i princip räknas på ena handens fingrar, typ!

En andra aspekt rör socialtjänsten. Det pågår i skrivande stund flera utredningar där man uppmärksammat att personalen där driver konflikter mot pappor.

En tredje aspekt rör moderspresumtionen (mater semper certa est) som implementerades 1950. Statistik från svenska tingsrätter (Elfver_Lindström, 1999), Svea hovrätt (1990 - 2001 (Österberg, 2004) ; 2004, 2007 (Schiratzki, 2008)) visar att barns papparelationer diskrimineras i 75 % av vårdnadsfallen. Vi ser att föräldraalienation uppstår som en interaktion mellan mammor som vill ha ensam kontroll över barnen och myndighetspersonals agerande.

Men barn som växer upp med båda föräldrarna eller med bara pappa har som regel bättre emotionell och social anpassning samt kognitiv utveckling jämfört med barn som växer upp med bara mamma. Det inkluderar föräldraalienation. Dessa aspekter behöver alla lära sig mer om.

Peter Österberg, Fil Dr. psykologi, speciellt prospektivt tänkande och har skrivit en uppmärksammad magisteravhandling som belyser just barns emotionella och sociala anpassning och kognitiva utveckling som en funktion av emotionella relationer till pappa respektive mamma.
Dagens juridiks chefredaktör Eric Tagesson gillade inte min replik. Kanske för att förklaringsmodellen så uppenbart pekar ut juristkollektivet? Han avvisade därför den med vändande post. Tagesson passade även på att rationalisera, d.v.s. hitta på en bortförklaring till att han vägrar publicera min replik:
"Hej Peter och tack för din text.

Annelis text var relevant för oss, med tanke på den juridiska aspekten, alltså att den lutade sig mot att jurister måste förstå ämnet bättre. Din text tycker jag därför inte passar hos oss, då den inte gör någon juridisk koppling.

Vänligen, Eric Tagesson, chefredaktör".
Tagesson accepterade dock en annan replik om detsamma:


Länk till källan.

Stöd gärna bloggen via Swish (Sverige) eller MobilePay (Finland).

No comments:

Post a Comment