Friday, June 2, 2023

Jämställdhetsmyndigheten: Skydd för barn i tvister måste förbättras (Tagesson). Replik

Efter att ha blockerat flera repliker (n>2) som haft en vetenskapligt inramning, väljer Eric Tagesson, chefredaktör på branschtidningen Dagens juridik, att själv skriva en text. Det är ett referat från där Mikael Thörn på Jämställdhetsmyndigheten sammanställt information om våld i samband med separationer. Men trots att den typiska förövaren av våld i nära relationer, speciellt vid separationer, är en kvinna, nämns i Thörns sammanställning Mäns våld 10 gånger, kvinnors våld 0 och våld i nära relationer 10. I referenslistan återfinns Ekblad som utgått från rådata från Lundgren ett al. 2001 kritiserade enkät. En annan referens är Eriksson som de senaste 20 åren drivit en pappa-fientlig agenda, t ex. i samarbete med Uppsala kvinnojour. Och trots "common knowledge" om risken för memory hacking, använts en referens där Eriksson föreslår intervjuer med barn som isolerats med relationsaggressiva mammor. En fjärde referens är Johnson et al som menar att offer för våld i hemmet (DV) är mycket missgynnade i medling. Som sagt, det är känt att kvinnor är det typiska förövaren av våld i nära relationer i samband med separationer. Frågan Ag, Jernberg, Tagesson (DJ) och Thörn borde fundera över: hur många fler barn ska fara illa, inklusive att dö, innan de accepterar forskning om våld i nära relationer? 8 sidor.

Stöd gärna bloggen via Swish (Sverige) eller MobilePay (Finland).

Eric Tagesson, chefredaktör för branschtidningen Dagens juridik, har, efter att blockerat flera vetenskapligt baserade repliker, beslutat att själv bidra med en text. Det är ett referat från en rapport som sammanställts av Mikael Thörn på Jämställdhetsmyndigheten.


Länk till källan.

Notera att det är samma Jämställdhetsmyndighet, ledd av Lena Ag, som menar att när en kvinna slår en man, då ska det räknas som Mäns våld mot kvinnor (Jernberg).


Det är denna faktoid (irrlära) som den feministiska sociologen Eva Lundgren, läkaren med specialisering på gynekologi Gun Heimer, intresseföreningen ROKS ( och Unizon), som erhåller mångmiljonbelopp i stöd av skattebetalarnas pengar, under årtionden proklamerat och som sannolikt ledde till att Uppsala universitet genomförde en granskning av Lundgrens arbete. Så här skriver Hagekull (2005), å Uppsala universitet vägnar:


Lundgren själv menar att hon hindrats från att undervisa om kopplingen mellan kön, makt och våld (Holm, 2011):



Man kan tolka det som att Uppsala universitet gett Lundgren undervisningsförbud.

Hagekull påtalar också att det tycks ha uppstått en konformism kring Lundgrens idévärld som hindrar det pluralistiska tänkande som borde prägla ett universitet. Givetvis har Lundgren i rollen som forskningsledare ett betydande ansvar, men även lärosätet har ett ansvar för arbetsmiljön.


Men vad hjälper det. Anders Alenskär, som för tillfället leder den Brottsoffermyndighet som sponsrade Lundgrens, Heimers och ROKS faktoida enkät (Lundgren et al. 2001,) vägrar ta ner den från hemsidan!?

Detsamma gäller Lena Ag, som för tillfället leder Jämställdhetsmyndigheten. Ag vägrar att anpassa verksamheten efter vad vetenskapen visar och låter personalen förtala män:


Notera att det är samma tankegods som personal inom socialtjänster i Örebro, Karlstad, Småland, Umeå och Helsingfors tillämpar, men som fått ödesdigra konsekvenser för barnen.

I Örebrofallet visade skolans egna data att barnet som isolerats från sin pappa hade 30 % frånvaro och försämrade betyg. Det verkade som att mamman, som sannolikt har någon mental utmaning, använde barnet, en flicka som något form av sällskap. Rektorn och skolchefen på den privata skolan vägrade anmäla mamman (Österberg, 2022, 2023 a).

I Småland hade mamman en formell diagnos - Borderline Personality Disorder. Socialtjänsten valde att ignorera detta (Österberg, 2023 b). Se även: Zalewski et al. 2014. Tillägg: Ruffalo (2024).

I Karlstad kände socialtjänsten till att flera mammor hade mentala utmaningar men valde ändå att följa Lundgrens, Heimer, ROKS/Unizon och Ags/Jernbergs attribuering (vanföreställning). (Dessa fall ligger i pipeline).

I förra artikeln gavs exempel på de ödesdigra konsekvenserna av att personal inom socialtjänsten och domstolar inte uppmärksammar kvinnors mentala ohälsa och relationsaggression. Barnen dog av sina mammors dödliga våld.

Är det dessa fall som Lena Ag, Berti Jernberg m fl vill skylla på papporna?

Nu har alltså en av administratörerna på Jämställdhetsmyndigheten - Mikael Thörn - sammanställt ytterligare en rapport. Den vill Eric Tagesson, chefredaktör på branschtidningen Dagens Juridik, gärna marknadsföra.

För att förstå hur biased den administrativa personalen på Jämställdhetsmyndigheten är, titta igen på Berit Jernbergs utspel:


Läs sedan vad som står att läsa på framsidan av deras hemsida:


Jämför med forskningsbilden (verkligheten):

- fysiskt våld i nära relationer - kvinnor står för minst hälften av förekomst och skador.

- dödligt våld - drabbar lika osannolikt (0,000005) barn, man och kvinnor.

- psykiskt våld - typiskt kvinnligt.

I det sammanhanget är det väsentligt att nämna att domstolspersonal deltar genom att diskriminera barns papparelation i 75 % av fallen (riksgenomsnitt). Det sägs att ta ex. personalen vid Lunds tingsrätt diskriminerar barns papparelation i 100 % av fallen. Det interaktiva agerandet slår ut barns emotionella och sociala anpassning, vilket synliggörs i den kognitiva utvecklingen (Österberg, 2004). Det, i sin tur, ökar risken för det validerade fenomenet föräldraalienation (Bernet, 2008, 2021; Bernet et al. 2010; Kruk, 2015; Warkshak, 2014, 2015),

SÄTT BARNEN I CENTRUM FÖR TVISTEN OM DERAS LIV.



Längst ner på sidan finns följande taggar:

Länk till källan.
Med den inramningen menar rapportören - Mikael Thörn, tillika enhetschef på Jämställdhetsmyndigheten, följande:


Och trots att forskning visar hur lätt barns psyke manipuleras genom memory hacking, fortsätter Thörn:


Notera nu att med Lena Ags inramning - Mäns våld mot kvinnor - som taggas i artikeln och som sannolikt baseras på Lundgren ett al. 2001, är Thörn liksom Tagesson förövare av våld i nära relationer.

Med den vetenskapliga inramningen är sannolikheten för detsamma betydligt lägre.

Rapporten börjar med följande dramatiska bild:


Bilden skulle kunna föreställa flickan i Örebro som inte sett eller kramat sin pappa
på väldigt länge på grund av mammans relationsaggressivitet.

Det är viktigt att komma ihåg att tolkningen av en bild eller annan information påverkas av inramningen (Tversky och Kahneman, 1981), att våra beslut styrs av intuitiva preferenser (Kahneman och Tversky, 1982) liksom att vi som art har tendensen att falla för det osannolika och att vi ogärna ger upp den tanken trots att vi blivit motbevisade (Festinger, Riecken och Schacter, 1956/2008Cacciatore, 2021).

Psykologen Kieth Stanovich menar att oförmågan att tänka rationellt trots tillräcklig intelligens kan kallas dysrationalia och menar att man kan överkomma dysrationalia genom tillämpa disjunktivt resonerande (Stanovich, 2009).

Disjunktivt resonerande handlar om att ta hänsyn till många källor. Det är också bra att inkludera numeracy - förmågan att förstå, resonera med och att tillämpa enkla numeriska begrepp - i den processen. Det inkluderar frågan: hur man man mätt?

I ett första steg kan man undersöka hur många gånger Mäns våld mot kvinnor, kvinnors våld mot män, respektive Våld i nära relationer nämns i rapporten:

Mäns våld : 10

Kvinnors våld: 0

Våld i nära relationer: 10.

En annan viktig aspekt är referenslistan. Den ger en bild av det urval rapportsammanställaren gjort. Den första delen består av offentliga utredningar och propositioner (n=14):



Den andra delen består av lagstiftning (n= 5):


Den tredje delen består av Myndighetsrapporter, beslut och rekommendationer (n=):



Den fjärde delen består av Litteratur och forskning (n= 21):



Det är förstås en anmärkningsvärt vinklad referenslista som inte speglar forskningsbilden av våld i nära relationer. Här är några så kallade axplock av referenser som personalen på Jämställdhetsmyndigheten noga valt ut.

Hans Ekblad har skrivit en doktorsavhandling på temat separationer och Mäns våld mot kvinnor. Nyckelord: kvinnomisshandel. Notera att Dr Ekblad enligt den faktoida devis han själv utgår från är en förövare av våld i nära relationer.


Notera nu fakta: den typiska förövaren av våld i nära relationer är en kvinna, speciellt vid separationer där de utsätter barn för psykiskt våld, inklusive memory hacking (Shaw, 2016) och isolering av barnen från pappan. Dr Ekblad har dock helt uteslutit kvinnors våld i sin avhandling.

Dr Ekblads avhandling har en sociologisk inramning. Metoden är kvalitativ - intervjuer.

Här är det viktigt att inflika att det inte går att generalisera från en kvalitativ studie, men att resultatet ger upphov till teman och hypoteser som kan testas vetenskapligt.

Vilka var Dr Ekblads respondenter?

Läs och häpna!


Dr Ekblad har INTE följt god vetenskaplig praxis, d.v.s. intervjuar män och kvinnor. Det är samma tradition som introducerades av Lundgren och som kritiserades av Uppsala universitet enligt följande Hagekull (2005):


Lundgren själv menar att hon hindrats från att undervisa om kopplingen mellan kön, makt och våld (Holm, 2011):


Man kan tolka det som att Uppsala universitet gett Lundgren undervisningsförbud.

Hagekull påtalar också att det tycks av uppstått en konformism kring Lundgrens idévärld som hindrar det pluralistiska tänkande som borde prägla ett universitet. Givetvis har Lundgren i rollen som forskningsledare ett betydande ansvar, men även lärosätet har ett ansvar för arbetsmiljön.

Dr Ekblad nämner inte bara Eva Lundgren 49 gånger i avhandlingen, han tackar henne och de andra författarna till enkäten Slagen dam för att han fick tillgång till deras rådata.


Notera igen att enligt den ansats som Dr Ekblad utgår från, är han en förövare av våld i nära relationer.

Nästa exemplet med Maria Eriksson, som ägnat sitt akademiska liv åt att skuldbelägga män för allt möjligt. Hennes doktorsavhandling är kanske ett rop på den pappa hon kanske hindrades från att träffa?

Vid Uppsala kvinnojours 20-års jubileum i början av 2000-talet var Eriksson, då doktorand i sociologi med en anti-pappaagenda, en av talarna tillsammans med en kvinna från Brottsoffermyndigheten.

På frågan: - varför använder ni inte internationell forskning om våld i nära relationer som entydigt visar att kvinnor står för hälften av förekomst och skador och dominerar psykiskt våld, blev Eriksson svaret skyldig.

Dr. Eriksson doktorsavhandling dyker nu upp i denna noga utvalda sammanställning tillsammans med en annan anti-pappareferens:


Den andra av Dr Erikssons referenser, När barn som upplevt våld möter socialtjänsten – om barns perspektiv, delaktighet och giltiggörande, speglar den okunskap om utvecklingspsykologi som genomsyrar sociologin och juridiken och därmed socialtjänsten och domstolar. Eller kanske oviljan att acceptera forskning som varit fundamental i årtionden (Festinger, Riecken och Schacter, 1956/2008Cacciatore, 2021).

Vad betyder t ex. giltiggörande?


Dr Eriksson har inte bara hittat på när hon skuldbelagt pappor, hon har även varit kreativ och hittat på nya ord i kommande rapporter.

Det vanligaste våldet som barn möter är en mammas våld. I de fall från Örebro, Umeå, Småland  (icke-rapporterade fall: Borlänge, Karlstad och Umeå (>10 fall)) som redovisats sedan 31 december 2022 handlar det oavkortat om mammor med mentala utmaningar (högst sannolikt Borderline Personality Disorder eller depression) som triggats av socialtjänsten att driva vårdnadskonflikter. I den rapporteringen framkom även att det pågår flera utredningar mot just socialtjänster. I ett fall stäms socialtjänsten.

I förra artikeln fick vi se den yttersta konsekvens av den kombinationen, som kröntes med mammans, sannolikt triggad av personalen inom socialtjänsten, att först isolera barnen från pappa och sedan tvinga barnen upp på tågspår och där invänta det tåg som skulle krossa dem till döds. Det är lätt att föreställa sig hur skräckslagna barnen måste varit och de förgäves försökte slita sig loss från den mentalt störda mamman som med all kraft höll dem kvar. Bara för att de inte skulle få träffa sin pappa.

Det är känt att barns hjärnor och psyken är mycket plastiska och därför sårbara för memory hacking (Shaw, 2016). Om man intervjuer dem efter att de isolerats kommer deras vittnesmål vara påverkat av isoleringen. Därmed kommer de tala till förövarens, som i de flesta fall en mamma, fördel.

Om rubriken på Erikssons och Näsmans rapport överensstämmer med innehållet, är det samma socialtjänstpersonal som intervjuar barnen. Vilket skräckscenario för barnen!

En annan märklig referens är Johnson, Saccuzzo och Koen som publicerats i en tidskrift med namnet Violence against women:

Så här lyder abstract:


På svenska (google-translate):

Medling av tvister om vårdnad om barn är mandat i flera stater. Utredare har menat att offer för våld i hemmet (DV) är mycket missgynnade i medling. Den föreliggande studien utvärderade empiriskt resultaten och fann att medlare misslyckades med att känna igen och rapportera DV i 56,9 % av DV-fallen. Rättens screeningformulär visade inte DV i minst 14,7 % av våldsfallen. Medling resulterade i dåliga resultat för DV-offer när det gäller skydd, såsom övervakat umgänge och skyddade barnbyten. Medlarens förmåga att fokusera på barnets bästa ifrågasattes. Medling om vårdnad om barn bör inte föreskrivas i fall av DV.

Notera att detta är en amerikansk studie. Och i USA råder samma problem bland domstolspersonal som i Sverige - barns papparelation diskrimineras i 75 % av fallen (Biringen och Harman, 2018; Österberg, 2018).

Med utgångspunkt från Lena Ags agerande, att låta Berit Jernberg öppet skuldbelägga män för kvinnors våld i nära relationer, är det lätt att förstå att referenserna till denna ogranskade rapport valt ut med Cherry picking som förklaras av bekräftelse-bias - Tendensen att söka efter, tolka, gynna och återkalla information på ett sätt som bekräftar eller stödjer ens tidigare övertygelser eller värderingar. Det Thörn missat är att Ag och Jernberg intuitivt sannolikt är honom som en förövare av våld i nära relationer.

Frågan Ag, Jernberg, Tagesson (DJ) och Thörn borde fundera över: hur många fler barn ska fara illa, inklusive att dö, innan de accepterar forskning om våld i nära relationer?

Epilog. Lena Ag, en politiskt tillsatt generaldirektör, har vid flera tillfällen ombetts att ta bort manshatarpropagandan från myndighetens hemsida. Äg har inte bara vägrar att svara (stonewalling) utan även att ta bort manshatarpropagandan.

Stöd gärna bloggen via Swish (Sverige) eller MobilePay (Finland).

No comments:

Post a Comment