Ytterligare en gång rycker jurister ut för att försvara domstolspersonalen agerande men slutar kommunicera när hen möts av resonerande. En lektor i komparativ rättslära bidrag med några kommenterar. Mest polemik. Och när hen möts av resonerande, då svarar hen med blockera. Juridik är inte vetenskap. 9 sidor.
Stöd gärna bloggen via Swish (Sverige) eller MobilePay (Finland).
Ytterligare en gång har domstolspersonal gett sig på en pappa med ovetenskaplig tillämpning. Genom resonerande och vetenskap är det känt att täta relationer med föräldrarna, speciellt pappa, är det bästa sättet att mota antisocial beteendeutveckling i grind - påverka emotionell och social anpassning, vilket påverkar kognitiv utveckling.
Som regel brukar allmänmedia liksom folk i allmänhet referera till beslut som tas i en domstol som att det var domstolen som fattade beslutet. Men den synvinkeln får man intrycket att beslutet var objektivt och därmed logiskt och rationellt.
Men om man antar att domstolen är en arbetsplats och att det är personalen som jobbar där som fattar besluten, då implicerar det att besluten är subjektiva.
Den här dikotomin skapar av någon märklig anledning upprörda känslor, dels hos personer som fostrats inom domstolskollektivet, dels hos allmänheten som av okänd anledning inte är öppen för åsiktsdivergens i frågan.
En före detta domstolsanställd, Krister Thelin, som gärna viker ut sina åsikter på interaktiva mediaplattformar som Twitter, reciterar gärna faktoiden att den och den domstolen fattade ett beslut. Eller, i juristsammanhang säger man att domstolen "fann", vilket påminner om emanation eller uppenbarelse. De satt där på kontoret i sin ensamhet och plötsligt träffades de av en ljusstråle eller fick ett radiomeddelande.
Thelin, som tränats att argumentera slutar som regel interagera om någon ifrågasätter honom eller försöker resonera.
Resonerande hänger ihop med förnuft, av engelskans reasoning och reason. Steven Pinker, som forskat om världens våldsavveckling liksom vad som förklarar världens våldavveckling (2011a, 2018), skriver följande tidskriften Nature (Pinker, 2011b):
I ett tidigare fall där jag påtalade det som är känt i forskningssammanhang, att domstolspersonal tillämpar moderspresumtionen i 75 % av fallen, responderade Thelin enligt följande:
Rent vetenskapligt ger Thelins respons dels en inblick i den socio-kultur som råder inom domstolskollektiv, dels en manifestering av överraskning.
Stöd gärna bloggen via Swish (Sverige) eller MobilePay (Finland).
Ytterligare en gång har domstolspersonal gett sig på en pappa med ovetenskaplig tillämpning. Genom resonerande och vetenskap är det känt att täta relationer med föräldrarna, speciellt pappa, är det bästa sättet att mota antisocial beteendeutveckling i grind - påverka emotionell och social anpassning, vilket påverkar kognitiv utveckling.
Som regel brukar allmänmedia liksom folk i allmänhet referera till beslut som tas i en domstol som att det var domstolen som fattade beslutet. Men den synvinkeln får man intrycket att beslutet var objektivt och därmed logiskt och rationellt.
Men om man antar att domstolen är en arbetsplats och att det är personalen som jobbar där som fattar besluten, då implicerar det att besluten är subjektiva.
Den här dikotomin skapar av någon märklig anledning upprörda känslor, dels hos personer som fostrats inom domstolskollektivet, dels hos allmänheten som av okänd anledning inte är öppen för åsiktsdivergens i frågan.
En före detta domstolsanställd, Krister Thelin, som gärna viker ut sina åsikter på interaktiva mediaplattformar som Twitter, reciterar gärna faktoiden att den och den domstolen fattade ett beslut. Eller, i juristsammanhang säger man att domstolen "fann", vilket påminner om emanation eller uppenbarelse. De satt där på kontoret i sin ensamhet och plötsligt träffades de av en ljusstråle eller fick ett radiomeddelande.
Thelin, som tränats att argumentera slutar som regel interagera om någon ifrågasätter honom eller försöker resonera.
Resonerande hänger ihop med förnuft, av engelskans reasoning och reason. Steven Pinker, som forskat om världens våldsavveckling liksom vad som förklarar världens våldavveckling (2011a, 2018), skriver följande tidskriften Nature (Pinker, 2011b):
Den viktigaste psykologiska bidragsgivaren till våldets nedgång på lång sikt kan istället vara förnuft: de kognitiva förmågorna, finslipade av utbyte av idéer genom språket, som gör att vi kan förstå världen och förhandla fram sociala arrangemang (s. 310).Pinker menar, förenklat, att någon gång under upplysningen, trängde resonerande undan argumenterande det leder till att hederskulturellt tänkande började ersättas av akademiskt tänkande.
I ett tidigare fall där jag påtalade det som är känt i forskningssammanhang, att domstolspersonal tillämpar moderspresumtionen i 75 % av fallen, responderade Thelin enligt följande:
Rent vetenskapligt ger Thelins respons dels en inblick i den socio-kultur som råder inom domstolskollektiv, dels en manifestering av överraskning.
Society is a number of interdependent organisms of the same species. A culture is the learned behaviors that are shared by the members of a society, together with the material products of such behaviors. The words "society" and "culture" are fused together to form the word "sociocultural". A system is "a collection of parts which interact with each other to function as a whole" (Wikipedia).
Man räknar med att vår art härbärgerar ungefär sex grundemotioner: avsky, ledsamhet, ilska, rädsla, överraskning, glädje (Österberg, 2001). Jag lägger gärna till nyfikenhet.
Emotionspsykologen Silvan Tompkins (1911-1991) menar att överraskning är en neutral emotionell respons som rensar psyket från positiv och negativ laddning.
Överraskning triggar en dopaminkommunikation mellan hippocampuskärnorna och ventrala tegmentala arean och svarta substansen i belöningssystemet. Effekt: vi får en ökad lust att lära (Fenker och Schütze, 2008).
Läs hela kommunikationen som handlade om ett liknande fall (Österberg, 2023).
Nu dök ytterligare ett fall upp där domstolspersonal gett sig på en pappa.
En pappa hade upptäckt att sonen hade dragits in i gängkriminalitet och gjort det föräldrar gjort i tusentals år och bör göra - han ingrep.
Gängkriminalitet förklaras av det som i forskningslitteraturen kallas antisocialt beteende (Moffitt et al. 2001). Det är känt att närhet mellan föräldrar och barn hämmar antisociala beteendeutveckling (Vieno et al. 2014). (Calkins och Keane, 2009):
Att grabbens pappa tvingade honom att sitta några timmar på en stol och där begrunda sina illgärningar (antisociala beteende) gynnade säkert ynglingens emotionella och sociala anpassning, vilket kommer att påverka hans kognitiva utveckling. Det ökar sannolikheten att sonen kommer att bli en typisk medborgare.
Här uppstod ett hinder och kanske en paradox - en oöverenstämmelse mellan vad en teori utsäger och vad sunda förnuftet förväntar.
Domstolspersonalen avvisade vetenskap och beprövad erfarenhet och höll fast i sina ovetenskapliga principer.
De fick för sig att pappan gjort något fel och dömde honom till dryga böter, vilket alla förstår skickar fel signaler till sonen och hans kompisar - det ökar sannolikheten att de fortsätter med gängkriminalitet.
Thelin kommenterade det hela:
Thelins respons indikerar att han tycker domstolspersonalen gjort fel. Men han verkar acceptera deras felaktiga bedömning och konformeras till tanken att skulden ska läggas på pappan.
Läs hela kommunikationen som handlade om ett liknande fall (Österberg, 2023).
Nu dök ytterligare ett fall upp där domstolspersonal gett sig på en pappa.
En pappa hade upptäckt att sonen hade dragits in i gängkriminalitet och gjort det föräldrar gjort i tusentals år och bör göra - han ingrep.
Gängkriminalitet förklaras av det som i forskningslitteraturen kallas antisocialt beteende (Moffitt et al. 2001). Det är känt att närhet mellan föräldrar och barn hämmar antisociala beteendeutveckling (Vieno et al. 2014). (Calkins och Keane, 2009):
Tidigt antisocialt beteende har sitt ursprung i beteendeproblem i barndomen, särskilt de som kännetecknas av aggressivt och destruktivt beteende. Brister i självreglering över flera domäner av funktion, från det fysiologiska till det kognitiva, är associerade med tidiga beteendeproblem och kan sätta barn i större risk för utveckling av senare antisocialt beteende... Dessa data ger bevis för att de sociala sammanhangen av tidiga familje- och kamratrelationer är viktiga moderatorer för den mer proximala mekanismen för självreglering, och båda typerna av processer, sociala och biobeteende, är sannolikt inblandade i tidiga antisociala tendenser.Det är också känt att just papparelationen spelar en avgörande roll för barns emotionella och sociala anpassning (Österberg, 2004).
Att grabbens pappa tvingade honom att sitta några timmar på en stol och där begrunda sina illgärningar (antisociala beteende) gynnade säkert ynglingens emotionella och sociala anpassning, vilket kommer att påverka hans kognitiva utveckling. Det ökar sannolikheten att sonen kommer att bli en typisk medborgare.
Här uppstod ett hinder och kanske en paradox - en oöverenstämmelse mellan vad en teori utsäger och vad sunda förnuftet förväntar.
Domstolspersonalen avvisade vetenskap och beprövad erfarenhet och höll fast i sina ovetenskapliga principer.
De fick för sig att pappan gjort något fel och dömde honom till dryga böter, vilket alla förstår skickar fel signaler till sonen och hans kompisar - det ökar sannolikheten att de fortsätter med gängkriminalitet.
Thelin kommenterade det hela:
Thelins respons indikerar att han tycker domstolspersonalen gjort fel. Men han verkar acceptera deras felaktiga bedömning och konformeras till tanken att skulden ska läggas på pappan.
Vi såg detta hända i SOU 2015:52 där åtta personer anställda som domare vid flera tingsrätter lallade med i Christer van der Kwast sagor om en massmördare.
Jag fyllde på med det uppenbara (sett ur ett vetenskapligt perspektiv):
Antagligheten triggade min kommentar Thelins kortisol att stiga, det brukar blockera hippocampus-kärnorna till förmån för aktivitet hjärnans emotionscenter - amygdala (Goleman, 2006). Ty, han respons var synnerligen defensiv:
Jag upprepade det jag brukar skriva till Thelin och andra om domstolsverksamhet och de beslut som fattas där:
Thelin följer då sin standardrepertoar - han tystnad. Det hänger sannolikt samman med att jurister inte tränas i att resonera.
Antagligheten triggade min kommentar Thelins kortisol att stiga, det brukar blockera hippocampus-kärnorna till förmån för aktivitet hjärnans emotionscenter - amygdala (Goleman, 2006). Ty, han respons var synnerligen defensiv:
Jag upprepade det jag brukar skriva till Thelin och andra om domstolsverksamhet och de beslut som fattas där:
Thelin följer då sin standardrepertoar - han tystnad. Det hänger sannolikt samman med att jurister inte tränas i att resonera.
Det triggade dock en Filippo Valguarnera, anställd vid Stockholms universitet för att forska och föreläsa om komparativ rättshistoria, med särskilt fokus på frågor om äganderätten och kollektiva resurser.
Dr. Valguarneras ansats präglades av samma argumentativa ansats och von Oben attityd som Thelin använt, d.v.s. raka motsatsen till det förnuftiga resonerande som Pinker visar gjort världen till en bättre plats att leva på.
Dr. Valguarnera gav sju kommenterar. Jag besvarade samtliga. Men istället för att resonera, vilket ju är det främsta sättet att kommunicera, blev Dr. Valguarnera ton alltmer polemisk och avslutades med en grovt personangrepp där han, juristen hävdade att jag, vetenskapsmannen, inte hade begrepp att förstå (syntaxen i hans framställning kan ha varit annorlunda, men rent semantiskt är det korrekt). Jag använde hans argument (dock inte argumentation) för att svara i resonerande termer.
Vän av ordning ser att Dr Dr. Valguarnera valde att avluta kommunikationen genom att blockera mig.
Juridik är inte vetenskap.
Stöd gärna bloggen via Swish (Sverige) eller MobilePay (Finland).
Dr. Valguarneras ansats präglades av samma argumentativa ansats och von Oben attityd som Thelin använt, d.v.s. raka motsatsen till det förnuftiga resonerande som Pinker visar gjort världen till en bättre plats att leva på.
Dr. Valguarnera gav sju kommenterar. Jag besvarade samtliga. Men istället för att resonera, vilket ju är det främsta sättet att kommunicera, blev Dr. Valguarnera ton alltmer polemisk och avslutades med en grovt personangrepp där han, juristen hävdade att jag, vetenskapsmannen, inte hade begrepp att förstå (syntaxen i hans framställning kan ha varit annorlunda, men rent semantiskt är det korrekt). Jag använde hans argument (dock inte argumentation) för att svara i resonerande termer.
Vän av ordning ser att Dr Dr. Valguarnera valde att avluta kommunikationen genom att blockera mig.
Juridik är inte vetenskap.
Stöd gärna bloggen via Swish (Sverige) eller MobilePay (Finland).
Mer om min expertis:
Executive coaching for CEOs/managers and workshops to facilitate Organizational Performance, Learning, and Creativity for Problem Solving | Lectures: Nutrition for physical and mental health | Course/lecture: children's emotional and social adjustment and cognitive development | Language training - Swedish | Academy Competency | CV | Teaching skills and experience | Summary of research project | Instagram | Linkedin | YouTube-channel | TikTok | Twitter
No comments:
Post a Comment