Thursday, December 28, 2023

Varifrån kommer begreppet örfil som i kanelbulle och när nämndes det för första gången?

Varifrån kommer begreppet örfil som i kanelbulle? Det sägs att det är en finlandism, från korvapuusti. Men när man översätter orden var för sig blir det öra respektive trädbevuxet. Örfil användes även på i Mälardalen/Roslagen och man kan undra över ordets etymologi. Jämför med kaupunki, som låter uralisk-finskt men som har sitt ursprung i Norge. Bullar med kanel bakades i Philadephia på 1700 - talet. Kanel-, och saffransbröd!, omnämns i västra delar av Sverige i mitten av 1800-talet, då Finland varit ett Ryskt storfurstendöme i 45 år. Därmed undrar man när örfil, som i kanelbulle, omnämndes för första gången i Finland? 4 sidor.

Stöd gärna bloggen via Swish (Sverige) eller MobilePay (Finland).

Varifrån kommer begreppet örfil som i kanelbulle?

Detta är inget försök att svara på frågan, utan snarare ett försök att locka läsare att bidra med information som förbättra förklaringsmodellen: bakverkets ursprung liksom ordets etymologi - läran om ords språkhistoriska ursprung, släktskap och utveckling.

Det påstås att begreppet är en så kallad Finlandism, d.v.s. ett ord som direktöversatts från uralisk-finskans korvapuusti till svensk-finska. När jag översätter ordet via Google translate blir resultatet: korva=öra, puusti=trädbevuxet=>trädbevuxet öra!? Samtidigt påstås ordet ha sitt ursprung i lågtyskans orvige, som via gammelsvenskans örfigen skämtsamt blev öronfikon (Berg, 2021; Norstedts etymologiska ordbok).

Men örfil användes för inte så länge sedan även i Mälardalen/Roslagstrakten. Det betyder att jag, rospiggen, känner igen ordet från min barndom.

Lästips: Havets hjältar - fem modiga lotsar och båtsmän från Roslagen räddar livet på 9 finländska sjömän

Man kan jämföra med det uralisk-finska ordet kaupunki som de flesta (jag har kollat) tror har just ett uralisk-finsk ursprung. På riktigt härstammar ordet från den norska byn Kaupanger och den handelsplats som uppstod där på 600 -talet (Nordisk järnålder), d.v.s. parallellt med bosättning vid Haga borg söder om Tavastehus. Kaupanger har även gett upphov till svenskans köping (handelsplats). Etymologiskt är ursprunget germanskt och latinskt.

De flesta ord och begrepp på västra och östra sidan om Bottenviken och Östersjön verkar historiskt varit desamma, men varierat syd-nordlig riktning, d.v.s., Stockholm - Helsingfors, Umeå - Vasa respektive Haparanda - Kemi.

Bullar med kanel bakades i Philadephia på 1700 - talet och kanelbullen som begrepp omnämns i svensk press. 1857 skrevs följande om kanelbullar i Åmåls Weckoblad.


Notera att även saffransbröd bakades på den tiden. Skedde det även på östkusten och i Finland, som fortfarande i huvudsak var svenskspråkigt?

Länk til källan.

Tio år senare kunde man läsa följande blänkare om detsamma i Norra Hallands tidning:


Länk till källan.

Man kan därför anta att kanelbullen introducerades i väst-östlig riktning, sannolikt först till Sverige och därefter till Finland.

1857 hade Finland varit ett ryskt storfurstendöme i 45 år, men det var samtidigt ynka 9 år efter publiceringen av första delen av Fänriks Ståhls sägner - som beskriver Rysslands invasion av Sveaborg (1748 -) - varav första och sista verser blev Finlands nationalsång - Vårt land (på svenska!; Runeberg, 1848). Det  indikerar att det svenska fortfarande satt djupt förankrat i det forna österlandets väggar. Notera ordningen på översättningarna: 
  1. 1852: tyska
  2. 1856: danska
  3. 1867: finska
  4. 1881: franska
  5. 1889: engelska
  6. 1905: till ryska.
Tågordningen kanske kan ses som en manifestering om vart den finländska socio-kulturen hade sin hemvist?

Därmed undrar man när örfil, som i kanelbulle, omnämndes för första gången i Finland (och Sverige)?

Lästips: Har man funnit Korsfarares svärd? Ytterligare ett argument för att tro på muntligt traderade historier

Stöd gärna bloggen via Swish (Sverige) eller MobilePay (Finland).

No comments:

Post a Comment