Stöd gärna bloggen via Swish (Sverige) eller MobilePay (Finland).
Kira von Buxhoeveden har för Svenska Yles räkning rapporterat om en rapport från England där Polispersonal sammanställt data över personer som påstått sig ha varit offer för våld i nära relationer. Det kallas anmälningsbenägenhet. Men polispersonalen har, som de brukar, använt dessa data om anmälningsbenägenhet för att dra slutsatser om förekomst av våld. Och som vanligt har män och pojkar uteslutits. Alla förstår att det blir fel, men Yles chefredaktör tycker det vore bra att skriva om det.
Länk till källan
Förordet till rapporten är signerat Maggie Blyth som påstår att våldet mot kvinnor och flickor (VAWG) har nått epidemiska nivåer i England och Wales, beträffande omfattning, komplexitet och påverkan på offren. Blyth påstår också en ökning av det hon kallas VAWG - relaterade brott mellan 2018/19 till 2022/23. Blyth predicerar att ~8 % av alla kvinnor och flickor är potentiella offer för våld i nära relationer.
Länk till källan.
Idén om kvinnors speciella utsatthet är sannolikt lika gammal som vårt art ~320 000 år (Hublin et al. 2017). Och det verkar som att attityden till våld i nära relationer är densamma runt om i världen.
På 1990 - talet rekryterade t ex. den svenska regeringen den norska sociologen Eva Lundgren till Uppsala universitet. Tillsammans med socionomen Ann-Marie Kalliokoski, juristen Jenny Westerstrand och läkaren med specialisering på gynekologi Gun Heimer, genomförde de en pilotstudie - de lät kvinnor, men inte män, svara på frågor om utsatthet för våld i nära relationer. Resultatet till denna pilottest indikerade att 40 % av respondenterna mindes att de varit offer för någon form av våld i nära relationer (Lundgren et al. 2001). Vi vet inte vad männen hade svarat eftersom de diskriminerades. Vi vet inte heller om kvinnorna mindes rätt; Det är känt att händelseminnet är konstruktivt i ett socialt perspektiv - att psyket skapar minnen som passar den aktuella situationen (Schacter och Addis, 2007). Lundgren var känd för att ställa styrande frågor.
2005 misstänkte ledningen för samhällsvetenskapliga fakulteten vid Uppsala universitet att det förelåg något fuffens med Lundgren och Co:s påståenden. Därför genomfördes en granskning.
Slutsatsen var att slutsatserna i Lundgrens forskning inte överensstämde med rådatan. Så här skriver Hagekull (2005), å Uppsala universitet vägnar:
 |
Lundgren själv menar att hon hindrats från att undervisa om kopplingen mellan kön, makt och våld (Holm, 2011):
Hagekull påtalar också att det tycks ha uppstått en konformism kring Lundgrens idévärld som hindrar det pluralistiska tänkande som borde prägla ett universitet. Givetvis har Lundgren i rollen som forskningsledare ett betydande ansvar, men även lärosätet har ett ansvar för arbetsmiljön.
Men skadan var redan skedd.
2010 utfärdade Rikspolisstyrelsen ett dekret om att personalen skulle ignorera kvinnors våld i nära relationer.
 |
| Rikspolisstyrelsens dekret 2010 |
2012 skaldade stjärnjuristen Sven-Erik Alhem och några andra aktivister på DN debatt enligt följande:
Länk till källan.
Vän av ordning undrar förstås vilken sorts hund Alhem har?
2022. I början av året ertappades svenska Jämställdhetsmyndigheten och finländska diskrimineringsombudsmannen på att torgföra konceptet Mäns våld mot kvinnor.
I januari 2022 intervjuade Kvartals Ludde Hellberg Berit Jernberg, projektadministratör på Jämställdhetsmyndigheten för en handbok och Våld i nära relationer.
Länk till källan.
Finlands diskrimineringsombudsman - Kristina Stenman - hoppade på tåget. På deras webbplats stod följande misandriska utspel att läsa:
Efter flera påminnelser lät Stenman ändra texten på hemsidans framsida till det korrekta: Våld i nära relationer.
2024, 24 juni, gjorde den svenska polisen följande utspel:
Länk till källan.
Den här listan kan göras hur lång som helst.
Men vad är det Buxhoeveden, Blyth, Diskrimineringsombudsmannen, Heimer, Jernberg, Jämställdhetsmyndigheten, Kalliokoski, Polisen och Westerstrand missat? (Notera. När jag talade med Heimer respektive Lundgren ~2002 var Lundgren tydlig med att hon kände till forskningsbilden om våld i nära relationer, men sa att hon bara fått i uppdrag att titta på kvinnors situation.)
Forskning om våld i nära relationer som genomförts med etablerade modeller som Conflict Tactics Scale (CTS; Straus, 1979; Straus et al. 1996) visar på följande fördelning:
- Fysiskt våld - kvinnor står för lite mer än hälften av förekomst och skador.
- Dödligt våld - drabbar lika osannolikt (0,000005) barn, män eller kvinnor (Liem och Koenraadt, 2008).
- Psykiskt våld (relationsaggressivitet) - typiskt kvinnligt.
Lyssna på Dr Elizabeth Bates: Intimate Partner Violence (34 minuter).
Ergo. Våld i nära relationer är typiskt kvinnligt.
2012. Maggie Blyth borde känna till den stora utbredningen av Engelska kvinnors relationsaggressivitet (Österberg, 2012).
Tidigare har finska myndigheter rapporterat följande:
- Finska kvinnors relationsaggressivitet (psykiska våld; Crick och Grotpeter, 1995;Hyde, 2005) är ett stort problem (Helsingforspolisen, april, 2022).
- Psykiskt våld liksom dödligt våld mot små barn har ökat (Elina Pekkarinen, november, 2023).
- 40 % av de finska barnen rapporterar att de utsatts för psykiskt våld i hemmet (Maj Estlander, november, 2023).
Det är rimligt att anta att Blyth, Diskrimineringsombudsmannen, Heimer, Jernberg, Jämställdhetsmyndigheten, Kalliokoski, Polisen och Westerstrand känner till detta, men att de av politiska skäl agerar som de gör.
Beträffande Buxhoeveden är det känt att media sedan 1990 - talet satsat mer på att skriva saker enligt principen If it bleeds it leads (Leetaru, 2019; Pinker, 2018; Sufi, 2022).
Varför faller allmänheten för det som skrivs i media?
Forskning om beslutsprocesser visar att vår art ibland drabbas av “naturlig dumhet” - tenderar att tro på information som är prototypisk (Kahneman och Tversky, 1972), upprepas ofta (Tversky och Kahneman, 1973) eller bara är enkel att tillgå (1977). Det här kan också kallas dysrationalia - att trots tillräcklig intelligens inte kunna tänka rationellt (det inkluderar instrumentell och epistemisk rationalitet (Stanovich, 1993). Redan från barnsben får vi t ex. lära oss vad vi ska äta och inte äta, och informationen kommer från myndigheter som valt ut viss information. Den informationen har sedan traderats över många generationer.
Jag har utvecklat en modell för detta - Rationellt entreprenöriellt tänkande (Österberg, 2021, kap 3). den bygger på tre etablerade modeller:
- Epistemiskt vaksamhet - när man läser påståenden, speciellt från mainstream media, lönar det sig att vara lite misstänksam mot budskapen och avsändarna och ställa frågan - Stämmer uppgifterna? (Sperber et al. 2010).
- Disjunktivt resonerande - ta hänsyn till många källor (Stanovich, 2009).
- Numeracy - förmågan att förstå, resonera med och tillämpa enkla numeriska begrepp (Brooks och Pui, 2010). Numeracy är grunden för instrumentellt och epistemiskt rationellt tänkande.
Österberg (2023 a). Kvinnor (ofta mammor) med mentala utmaningar (n>76) och aggressioner - en lista med aktuella händelser.
Österberg (2023 b). Kvinnor (ofta mammor) som dödar (n=73), ibland efter att socialtjänsten isolerat dem med barnen (offren).
Österberg (2024). [Ytterligare] ett fall. A woman refuses to leave a car, gets arrested. One of many cases (n>22 som far) of women's relational aggressiveness.
Stöd gärna bloggen via Swish (Sverige) eller MobilePay (Finland).
Mer om min expertis:
Executive coaching for CEOs/managers and workshops to facilitate Organizational Performance, Learning, and Creativity for Problem Solving | Lectures: Nutrition for physical and mental health | Course/lecture: children's emotional and social adjustment and cognitive development | Language training - Swedish | Academy Competency | CV | Teaching skills and experience | Summary of research project | Instagram | Linkedin | YouTube-channel | TikTok | Twitter
No comments:
Post a Comment