Varför är det så svårt att diskutera våld i nära relationer från ett vetenskapligt perspektiv?

Under veckan postade en person något på Twitter som indikerar att hon anser att Män, men inte kvinnor, är förövare av våld i nära relationer. Twitter är en interaktiv mediaplattform och om man postar något där, då borde man förvänta sig responser som ifrågasätter det man skrivit, dvs. förekomst av åsiktsdivergens. Det finns inget mönster av studier som avvisar den så kallade noll-hypotesen beträffade fysiskt våld i nära relationer. Det har dock folk svårt att acceptera och responsen från de som svarade blev, lite paradoxalt, verbalt våld. I Slutet kom ändå lite oväntat stöd från en av dem som ifrågasatt premissen. Men det var inte avsikten. Kvinnors våld i nära relationer fortsätter vara ett stort dolt samhällsproblem som drabbar hundratusentals barn i Finland och Sverige. Läs om Johan som blev utsatt för relationsvåld. I tillägg. Läs de personangrepp (verbalt våld) som folk fortsätter skriva. Jag fyller på  vartefter.

Stöd gärna bloggen via Swish (Sverige) eller MobilePay (Finland).

Det finns lite olika sätt att kommunicera, och i föreläsningssammanhang brukar jag nämna tre (3) olika stilar: argumentation, polemik och resonerande.

• Argumentation kan sägas vara konsten att tala för varan eller tala för att vinna(Mercier och Sperber, 2011) menar, som jag tolkar deras studie, att argumentation - förmågan att tala - framträdde för att öka sannolikheten för de egna genernas överlevnad (Dawkins, 1976). Argumentation används av [skickliga] försäljare som påverkar dig att tro att deras erbjudande är det bästa.
  
  
• Polemik betyder verbalt krig eller verbalt våld. Den här tekniken förekommer som regel inom politiken. Istället för argumentation, d.v.s. lyfta fram sin egen förträfflighet, så slösar man tid på att påtala motståndarens tillkortakommanden.
  
  
• Resonerande - att utbyta idéer genom språk eller tala utan att vinna (Pinker, 2011) är det mest effektiva kommunikationsstilen och används med fördel när man löser komplexa problem.

För ganska prick 20 år sedan studerade jag hur föräldralrelationen påverkar emotionell och social anpassning samt kognitiv utveckling (Österberg, 2004) och i den vevan var jag rådgivare (handledare) för en examensuppgift i juridik - en kartläggning av forskning om Våld i nära relationer (Bergkvist, 2002; maila mig om du vill ha kandidatavhandlingen i pdf).

Här kommer vetenskapsmetodiken in i bilden. Vetenskap handlar om att utforska, bland annat genom observation. Arkeologer gräver efter våra förfäders lämningar och en del i den processen handlar om att datera lämningarna till en viss tid. Den kombinerade informationen ger oss en inblick i deras liv och leverne.

Astronomer scannar av himlen för att hitta avvikelser. Om man till exempel ser en stjärna som rör sig i sidled över tid, då kan man dra slutsatsen att det kretsar en planet runt stjärnan. Det förklaras av att planetens massa påverkar stjärnans positiv.

Alltså. Man kan göra direkta och indirekta observationer. Men förutsättningen är alltid densamma - noll-hypotesen:

1. att det inte föreligger någon effekt förrän den påvisats.

Till detta ska läggas ett sannolikhetsperspektiv.

Vetenskap, liksom vetenskapsfilosofi, grundar sig på ett sannolikhetsperspektiv framåt i tiden. Det är därför som dialektiken, samtalskonsten, ersattes med retorik.

Under renässansen började man i större utsträckning kvantifiera saker och ting vilket i sin tur ledde till det man idag kallar vetenskap.

Studier om våld i nära relationer som genomförts med Conflict Tactics Scale (CTS; Straus, 1979; Straus et al. 1996), eller liknande, visar följande:

• Fysiskt våld i nära relationer är jämnt fördelat mellan könen; kvinnors står för hälften av förekomst och skador
  
  
• Dödligt våld drabbar lika osannolikt (0,000005) barn, män eller kvinnor (Liem och Koenraadt, 2008).
  
  
• Psykiskt våld (relationsaggressivitet) är typiskt kvinnligt.

(Archer,2000, 2004; Bates, Graham-Kevan och Archer , 2014; Bates och Graham-Kevan, 2016; Bates, 2018; Bates, Kaye, Pennington och Hamlin, 2019; Bergkvist, 2002; Crick och Grotpeter, 1995; Hyde, 2005; Thornton et al. 2012).

Lyssna på Dr Elizabeth Bates: Intimate Partner Violence (34 minuter).

Läs: Johan utsatt för relationsvåld – frun krävde total kontroll

Här är en längre artikel om saken (66 sidor och >180 vetenskapliga referenser):Vad är egentligen våld i nära relationer och hur ser fördelningen ut? Om framing, memory hacking och andra mentala fallgropar.

De individer som beslutat sig för att delta i kommunikationen på den interaktiva plattformen Twitter hade svårt att acceptera nollhypotesen. Eller så saknade de kunskap om vetenskapsmetodik? Det sistnämnda kan inkludera att de inte förstod att noll-hypotesen är en vetenskaplig premiss.

Men istället för att fråga: - vad är noll-hypotesen? blev responsen polemik (verbalt våld). Det följdes av en rad invektiv. Jag fyller på varefter.

Stefan skrev t ex. att jag använde härskartekniker och att jag hade teflonminne.

Jag hade återkommande kommunicerat premissen: att noll-hypotesen råder tills någon lyckas avvisa den. Men Stefan accepterade av olika skäl inte det argumentet och krävde referenser som påvisade noll-hypotesen. Min slutsats är att Stefan inte förstår vetenskapsmetodik.

Susanne, skrev, och jag citerar: " ...du drar påståenden ur röven" [SIC].

Jag avvisade Susannes påstående med den vetenskapliga premissen att urval dras ur en population (Jag vet inte om det var det hon menade). Susanne nöjde sig inte med det vetenskapliga svaret utan krävde, lite polemiskt i i mitt tycke, att jag skulle, och jag citerar åter: "Hosta upp siffrorna, annars kan du hålla käften".

För mitt inre öga ser jag Susanne på en arbetsplats eller i hemmet (där barn vistas). Känns som att dålig stämning kan infinna sig i fall Susanne inte får styra-och-ställa.

Annika, en annan av dem som inte accepterade, eller förstod innebörden av noll-hypotesen, påstod, med utgångspunkt från påståendet att hennes yrke är desinformation på nätet, att jag, och jag citerar åter: " uppfyller alla kriterier för att kunna beskrivas som ett troll" [SIC].

Här infinner, i mitt tycke, en intressant aspekt rörande Annikas diskurs, nämligen påståendet att hennes yrke är desinformation på nätet. Det kan ju implicera att hen är expert på att vilseleda folk och att hens jobb handlar om detsamma?

Anna, a.k.a. Salta Lucia (kul namn för övrigt) använde en mildare form av polemik, så kallad förminskning av den man talar med. Notera att detta är en härskarteknik (relationsaggressivitet). Enligt Annas Tweet framgår det att hon läst och tagit till sig att det finns ett begrepp som heter noll-hypotesen, men istället för att söka på nätet, t ex. via Bing, eller ställa öppna och nyfikna frågor om saken, väljer hen att attackera mig som person - polemik.

Så här kommenterar en Åsa Hägglöf delar av min kommentar på Facebook:

Åsa tyckte det var anmärkningsvärt att folk skriver kommentarer på hennes Facebooksida. Vän och akademisk ordning tycker det är konstigt att Åsa skriver om personer hen inte vidtalar.