Stöd gärna bloggen via Swish (Sverige) eller MobilePay (Finland).
Uppsalapolisens Jale Poljarevius, med yrkesrollen polismästare, gör följande utspel i media:
Länk till källan.
I grunden är Poljarevius utspel bra eftersom alla mår bättre av frånvaro av konflikter. Och julen är ju en fridens tid. Men Poljarevius utspel rör inte forskning om Våld i nära relationer. Hen gör istället gällande att våld i hemmet ska attribueras på män rent generellt och hen använder följaktligen begreppet Mäns våld mot kvinnor.
Poljarevius utspel exkluderar således kvinnors våld i nära relationer.
Vän av akademisk ordning noterar även att Poljarevius är en man. Betyder det att hen ser sig själv som förövare av mäns våld mot kvinnor?
Konceptet Mäns våld mot kvinnor har sannolikt sitt ursprung i genusrörelsen, d.v.s. den socio-kultur som förnekar att människan är en biologisk varelse till förmån för hypotesen att vi istället är sociala konstrukt. I detta tankegods ryms den neomarxistiska/feministiska iden att utmåla kvinnor som offer.
Under 1990 - talet rekryterade den svenska regeringen den norska sociologen Eva Lundgren som i sin kvalitativa forskning, med fokus på hermeneutiska spiraler, exkluderar kvinnors våld i nära relationer.
Enligt Jan Guillou ska Lundgren även hävdat att religiösa män importerat barn från "andra sidan Östersjön" som de sedan ritualmördar. (Guillou, 2006/2011).
2005 genomförde Uppsala universitet en granskning av Lundgren arbete. Lundgren upplevde att hon därefter belades med förbud att undervisa om kön, makt och våld. Motiveringen var att hennes rådata inte stödde hennes slutsatser. Så skriver (Hagekull, 2005), å Uppsala universitet vägnar:
Lundgren själv menar att hon hindrats från att undervisa om kopplingen mellan kön, makt och våld (Holm, 2011):
Man kan tolka det som att Uppsala universitet gett Lundgren undervisningsförbud.
Hagekull påtalar också att det tycks av uppstått en konformism kring Lundgrens idévärld som hindrar det pluralistiska tänkande som borde prägla ett universitet. Givetvis har Lundgren i rollen som forskningsledare ett betydande ansvar, men även lärosätet har ett ansvar för arbetsmiljön.
2010 utfärdade Rikspolisstyrelsen ett dekret om att personalen skulle ignorera kvinnors våld i nära relationer.
 |
| Rikspolisstyrelsens dekret 2010 |
Men påståendet om mäns våld i nära relationer stämmer inte och förklaringen berör främst metod.
Det är viktigt att förstå att kvalitativ metod inte ger utrymme för den typ av slutsatser som Lundgren hävdar (de blev ju som bekant också missvisande). Kvalitativ metod leder till teman eller hypoteser som kan testas med vetenskapliga metoder.
Med vetenskapliga metoder har forskare under årtionden testat hypotesen att det skulle finnas en effekt av kön på Våld i nära relationer. Det återkommande svaret är att:
- fysiskt våld i nära relationer är jämnt fördelat mellan könen; kvinnor står för [minst] hälften av förekomst och skador.
- Dödligt våld drabbar lika osannolikt (0,000005) barn, man och kvinnor. För att förstå detta måste man vara bekant med sannolikhetsberäkningar
- psykiskt våld, eller relationsaggressivitet, är typiskt kvinnligt.
- Den typiska förövaren är också mellan 20-30 år.
(Archer,2000, 2004; Bates, Graham-Kevan och Archer , 2014; Bates och Graham-Kevan, 2016; Bates, 2018; Bates, Kaye, Pennington och Hamlin, 2019; Bergkvist, 2002; Crick och Grotpeter, 1995; Thornton et al. 2012).
Lyssna på Dr Elizabeth Bates: Intimate Partner Violence (34 minuter).
Lyssna på Dr Elizabeth Bates: Intimate Partner Violence (34 minuter).
På interaktiva mediaplattformar presenteras återkommande kvinnors våld som vore det något lustigt. Som den nedan där kvinnan efter betänketid utsätter sin man för fysiskt våld när han sover:
Länk till källan.
I ett annat inlägg ger folk skratt-e-mojar åt en film där en kvinna misshandlar sin man med en stekpanna (Österberg, 2022 - Varför tycker folk att kvinnors våld i nära relationer är roligt?).
Här några exempel på kvinnors relationsaggressivitet:
2005 dömdes en mamma som gömt barnen från pappan i mer än sex år till 10 månaders fängelse.
Länk till källan.
2010 rapporterade Aftonbladet om en mamma och en mormor som gömde hindrade barnen från att träffa sin pappa. Övergreppet pågick i 2 år. Mamman dömdes till 10 månaders fängelse och mormodern till skyddstillsyn.
2010 iscensatte en mamma en kidnappning av ett gemensamt barn från pappa; det startade med ett samarbete mellan mamman och socialtjänsten som erbjudit mamman plats på en kvinnojour. Med socialtjänstpersonalens hjälp lyckades mamman föra bort barnet till annan ort och skola in honom under falskt namn. Enligt pojken misskrediterade mamman återkommande pappan. I det aktuella fallet agerade skolpersonalen och pojken kunde återvända till pappan (Eklund, Sundsvalls tidning, 2012 ). Mamman åtalades och dömdes till fängelse för grov egenmäktighet med barn (Östberg, Sundsvalls tidning, 2012; Elfving, Sundsvalls tidning, 2012; Ett barn försvinner och kommer tillbaka: historien om ett vårdnadsfall 2010 (återpublicerad, från 2012).
2013 uppdagades ytterligare ett fall där mamma samt hennes föräldrar deltog i umgängessabotaget vilket hämmade barnets emotionella och sociala anpassning (Ytterligare ett fall där ett barn försvinner och kommer tillbaka; historien om ett vårdnadsfall 2009-2013
2022 kidnappade en mamma barnet från pappan till Ryssland (Svartström, HBL, 2022
Under våren 2022 rapporterade HBL även om:
en kvinnan/mamma som mördat sitt barns pappa. Hon dömdes till livstids fängelse. Även här hade socialtjänsten kännedom om fallet (Svartström, HBL, 2022 en kvinna/mamma som mördade sin egen son på en anstalt anvisad av socialtjänsten. Personal på socialtjänsten hade således kännedom om mammans mentala ohälsa (Björkqvist, HBL, 2022 En kvinna i Ronneby kommun greps av polisen under måndagskvällen, misstänkt för att ha misshandlat sin treåriga dotter (Svt).
64-årig kvinna friades av tingsrätten – hovrätten dömer henne till 11 års fängelse för dråp [på en man] (Åbo underrättelser).
Ett barn vittnar om mammans dödliga våld mot grabbens syster.
Kvinnor som tänker på att skada sina barn
Jale Poljarevius och hans poliskompisar ger sig snart ut, sannolikt efter mörkrets inbrott, för att leta efter förövare som inte existerar. De kommer sannolikt därmed ignorera offer för kvinnors våld.
Fenomenet att inte kunna tänka rationellt trots tillräcklig intelligens kallas dysrationalia (Stanovich, 2009).
Redan 2006 skrev Suzanne Kordon Anna Wetterqvist Gärningsmannen är en kvinna: en bok om kvinnlig brottslighet.
Boken handlar om hur svårt vi har att se kvinnor som förövare av brott, t ex. Våld i nära relationer.
Läs också: Socialtjänstens arbete saknar i huvudsak vetenskapligt stöd
Vad är egentligen våld i nära relationer och hur ser fördelningen ut? Om framing, memory hacking och andra mentala fallgropar
Stöd gärna bloggen via Swish (Sverige) eller MobilePay (Finland).
Mer om min expertis:
Executive coaching for CEOs/managers and workshops to facilitate Organizational Performance, Learning, and Creativity for Problem Solving | Lectures: Nutrition for physical and mental health | Course/lecture: children's emotional and social adjustment and cognitive development | Language training - Swedish | Academy Competency | CV | Teaching skills and experience | Summary of research project | Instagram | Linkedin | YouTube-channel | TikTok | Twitter
No comments:
Post a Comment