Wednesday, January 24, 2024

Adhd-diagnoserna fortsätter att skjuta i höjden visar färsk rapport: “Påfallande vanligt att pojkar får diagnos”. Ytterligare en kommentar

Personal på Institutet för Hälsa och välfärd (THL) lämnar motstridiga uppgifter om fenomenet ADHD. Igår hävdade Terhi Aalto-Setälä att fenomenet var överdiagnostiserat. Samma dag menar en annan anställd att Adhd-diagnoserna fortsätter att skjuta i höjden. En gissning är mobilanvändning. En pedagog, Juho Honkasilta, menar att det inte går att bevisa med medicinska tester om någon har ADHD eller inte. I denna artikel följer därför en recitering av gårdagens beskrivning av generiska fenomen som emotionell och social anpassning som funktion av föräldra-relation, liksom det faktum att tre finska instanser påtalat att utbredning av finska kvinnors psykiska våld (relationsaggressivitet) är ett av de största problemet, ökar och att 40 % av skolelever rapporterat utsatthet. 6 sidor.

Stöd gärna bloggen via Swish (Sverige) eller MobilePay (Finland).

Igår rapporterade Hufvudstadsbladet (HBL) om läkaren Terhi Aalto-Setälä, anställd vid Institutet för Hälsa och Välfärd (THL), som hävdat att fenomenet Attention Deficit Hyperactivity Disroder (ADHD) är överdiagnostiserat.

Samma dag visar det sig att siten Lärorikt skrivit följande med hänvisning till, trumvirvel, Institutet för Hälsa och Välfärd (THL) och specialforskaren Miika Vuori: ”Adhd-diagnoserna fortsätter att skjuta i höjden visar färsk rapport: “Påfallande vanligt att pojkar får diagnos”
”Statistiken är uppdelad mellan åldersgrupperna 7 till 12 år och 13 till 17, och det är i den yngre gruppen andelen diagnoser är störst. Andelen pojkar i åldern 7 till 12 med en adhd-diagnos varierar mellan 5,9 och 20,3 procent 2022.

Det är alltså Norra Karelen som toppar statistiken, med 20,3 procent. Andra välfärdsområden med hög andel diagnoser är Södra Savolax (13,8 ) och Kymmenedalen (12,3). Lägst är andelen i Österbotten, där 5,9 procent av lågstadiepojkarna har fått en diagnos. Även Norra Österbotten, Södra Österbotten och Västra Nyland uppvisar förhållandevis låga siffror på drygt 7 procent.

Skillnaden mellan andelen pojkar och andelen flickor som diagnostiseras är påfallande stor – även om allt fler flickor också konstateras ha adhd. År 2022 hade 3,3 procent av flickorna en adhd-diagnos, jämfört med 0,7 procent år 2015. I internationella undersökningar bedöms förekomsten av adhd hos barn och unga vara cirka 5 procent.

Det finns inget entydigt svar på frågan om varför diagnoserna ökat så kraftigt, och varför pojkar är så markant överrepresenterade. När man jämför den finländska statistiken med internationell statistik är skillnaden mellan pojkar och flickor mycket större hos oss.

– De yttre kännetecknen för adhd, som exempelvis hyperaktivitet, syns ofta tydligare hos yngre pojkar. Utmaningar som handlar om koncentrationssvårigheter märks ofta först när barnen är äldre, vilket kan förklara att flickors adhd vanligtvis upptäcks i ett senare skede.

Enligt specialforskare Miika Vuori kan bakomliggande faktorer till att diagnoserna har ökat också handla om den ökade mobilanvändningen och att skolorna blivit större. Men detta är spekulationer – faktum är att det saknas tillräckligt forskningsdata i Finland för att kunna dra konkreta slutsatser”.


Länk till källan.

Artikeln innehåller även Terhi Aalto-Setälä kritik liksom kritik från pedagogen Juho Honkasilta som menar att det inte går att bevisa med medicinska tester om någon har ADHD eller inte, eftersom bedömningen är subjektiv och kriterierna justeras enligt samhällets behov och skiftar över tid.

Man kan jämföra med vad jag skrev igår:

Under minst 20 år har det pågått en diskussion om Attention Deficit Hypertension Disorder (ADHD). Kritiken har dels varit i vilken utsträckning ADHD ska ses som ett neuropsykiatriskt eller psykologiskt fenomen, dels om prevelans - hur stor är egentligen utbredningen? En tredje aspekt handlar om vad konstruktet ADHD egentligen representerar?

2004 genomförde jag min magisteravhandling i socialpsykologi där jag testade korrelationen mellan emotionella föräldra-relationer mot tre kriterier:
  1. emotionell anpassning 
  2. social anpassning
  3. kognitiv utveckling (Österberg, 2004).
För den har läst definitionen för ADHD ser att kriterierna i stor utsträckning överensstämmer med (1) emotionell och (2) social anpassning.

ADHD kan sannolikt i vissa fall förklaras av neuropsykiatri men det typiska är att det handlar om psykologi och uppväxtförhållanden.

Utvecklingspsykologiskt forskning demonstrerar att anpassning och utveckling är som intensivast under de första 4 - 5 levnadsåren och att det finns en pappa-effekt: Barn som växer upp med båda föräldrarna eller med pappa har bättre emotionell och social anpassning jämfört med barn som växer med mamma (Baumrind, 1966; Gopnik, 2016Hart och Risley, 1995Rolle et al. 2019Sethna, 2017; Vieno et al. 20092014Österberg, 2004).

Så här uttryckte sig Peter R. Breggin på New York times debattsida den 13 oktober 2011:

Kan till källan.

Willcut (2012). The prevalence of DSM-IV attention-deficit/hyperactivity disorder: a meta-analytic review:
Although prevalence estimates reported by individual studies varied widely, pooled results suggest that the prevalence of DSM-IV ADHD is similar, whether ADHD is defined by parent ratings, teacher ratings, or a best estimate diagnostic procedure in children and adolescents (5.9-7.1 %), or by self-report measures in young adults (5.0 %). Analyses of diagnostic subtypes indicated that the predominantly inattentive type is the most common subtype in the population, but individuals with the combined type are more likely to be referred for clinical services. Additional research is needed to determine the etiology of the higher prevalence of ADHD in males than females and to clarify whether the prevalence of ADHD varies as a function of socioeconomic status or ethnicity. Finally, there were no significant prevalent differences between countries or regions of the world after controlling for differences in the diagnostic algorithms used to define ADHD
Följande artiklar om ADHD har publicerats på bloggen:

22 Juni 2014: Om olika perspektiv på ADHD - psykiatri eller psykologi?

23 September 2023 : ”Skolan orsak till adhd-krisen i psykiatrin” - Nej, det handlar om hemförhållanden under de första levnadsåren

30 September 2023: Varför dröjer stödet till barn med adhd? – ”Det kan hända att livet förstörs på två år” Ytterligare fall av dysrationalia?

23 januari 2024 rapporterar Hufvudstadsbladet att personal (en läkare vid namn Terhi Aalto-Setälä) som jobbar för Institutet för Hälsa och Välfärd (THL) stämmer in i min kritik:

Länk till källan.

Notervärt:
  • att finska kvinnors relationsaggressivitet (psykiska våld) är ett av Helsingforspolisens största problem (6 april, 2022).
  • att 20 % finska barn och unga födda 1997 eller senare har mentala utmaningar (Finlands barnombudsman, Barnrättskonferensen, 2022). 
  • att psykiskt våld i hemmen ökar (Finlands barnombudsman, Barnrättskonferensen, 2023). 
  • att 40 % av finska skolbarn rapporterat att de utsatts för psykiskt våld i hemmet (Värdinnan för Barnrättskonferensen, 2023).
Man skulle drista sig att hävda att de mentala utmaningar bland barn och unga som uppmärksammas av sjukvården sannolikt förklaras av finska kvinnors relationsaggressivitet (psykiska våld) och eftersom kriterierna överlappar de som används för att definiera ADHD går det att använda begreppet ADHD.

Men, lösningen för ADHD respektive de generiska begreppen emotionell och social anpassning skiljer sig åt. Om man använder begreppet ADHD, då kan läkare (måste inte) skriva ut amfetaminderivat. Alla mediciner har biverkningar.

Om man utgår från de generiska kriterierna, då kan man fokusera på att beivra relationsaggressivitet och bejaka barns föräldrarelationer.

Stöd gärna bloggen via Swish (Sverige) eller MobilePay (Finland).

No comments:

Post a Comment