Stöd gärna bloggen via Swish (Sverige) eller MobilePay (Finland).
Enligt Hufvudstadsbladets Jenny Bäck så har skolfrånvaron ökat dramatiskt och i Helsingfors riskerar flera unga att bli utan avgångsbetyg från grundskolan. Fenomenet ångest nämns i artikeln. Ångest är skilt från rädsla och handlar om en känsla som kännetecknas av framtidsorienterad, långtidsverkande reaktion i stort sett fokuserad på diffusa hot.
Länk till källan.
Förekomst av ångest indikerar att något inte står rätt till elevens socio-kulturella närmiljö. Hur väljer myndighetsbyråkrater att gå till väga? Jo, de väljer att satsa mer på det de tillsammans är övertygade om är själva lösningen.
Hösten 2020 rapporterade media att Finland har 100 000 fattiga barn. Parallellt larmade FolkhälsanRC om att Finland har en barnfetmaepidemi. Det är känt att fysisk och mental hälsa hänger ihop (Österberg, 2022).
I december 2021 påstod statsminister Sanna Marin att Finland är världens lyckligaste land. Uttalandet hängde samman med FN:n Happiness report, en enkät som bett 1000 personer skatta livstillfredställelse.
Länk till källan.
Men som sagt, enkäten mäter inte lycka och täcker, så vitt är känt, inte Finlands båda populationer (rapportens huvudförfattare vägrar att svara på den frågan, trots två påminnelser).
Dessvärre hade Finland redan stor utbredning av mental ohälsa. Det manifesterades genom självmordsstatistiken: Nordens högsta.
Länk till källan.
Och när Marins regering, enligt THL:s Salminen, fattade beslutet att stänga ner Nyland, ökade självmorden med 15 %. Nedstängningen fick den mentala ohälsan att grassera.
Länk till källan.
Våren 2022 meddelade en direktör från Undervisningsministeriet att Pisa-rapporten var en faktoid; på riktigt har finska barn problem med läsförståelse och numeracy - förmågan att förstå, resonera med och att tillämpa enkla numeriska begrepp (Brooks och Pui, 2010).
By contrast, innumeracy (the lack of numeracy) can have a negative impact. Numeracy has an influence on healthy behaviors, financial literacy, and career decisions. Therefore, innumeracy may negatively affect economic choices, financial outcomes, health outcomes, and life satisfaction (Wikipedia).I september 2022 påtalade undervisningsminister Li Andersson att finska elever hade hög skolfrånvaro:
Andersson påtalade ATT 80 % av dem som mår dåligt INTE får stöd.
Länk till källan
I november 2022, på Barnrättskonferensen, presenterade Finlands Barnombudsman - Elina Pekkarinen - data som visar att 20 % (~265 000) av finska barn födda 1997 eller senare har mentala utmaningar (min diplomatiska beskrivning). Pekkarinens förklaring var dels att det handlade om klimatet och dels att det handlade om neuropsykiatrisk störning.
Klimat definieras som en process där spårgaser rör sig mellan atmosfären, biosfären, hydrosfären, kryosfären och pedosfären (eller litosfären). Sedan den Kambriska explosionen, då koldioxidhalten var >5000 ppm, syrehalten 4-10 % och temperaturen ~50 % jämfört med nutid, har 95 % koldioxiden rört sig från atmosfären till berggrunden, hav och skogar. Syrehalten har fördubblats och det har bara blivit kallare.
Exakt hur Pekkarinen tänkt är oklart men det verkar som att hon var övertygad om att koldioxid i atmosfären på något sätt skulle påverka funktionen i det limbiska systemet!?
Vän av akademisk ordning vill dock påpeka att Pekkarinens klimathypotes är orimlig. Till detta ska läggas att förväntad utbredning av neuropsykiatrisk störning är ca 1 % (2650 individer).
Läs min kommentar: Barnrättsdagarna, Helsingfors. Socialtjänstpersonal bör beakta faster Fiffi inom sig
Richard Bandler, neuroforskaren som tillsammans med lingvisten John Grinder grundade konceptet Neuro-lingvistic programmering (NLP), skrev i en av sina böcker att när människor fastnar i en negativ situation (en del kallar det problem), upprepar de samma strategi även om strategin visar sig vara verkningslös.
Jämför att upprepade gånger springa in i väggen, trots att effekten, att ta sig till andra sidan, uteblir och att det mest gör ont i huvudet efter otal kollisioner. Om jag minns rätt så menade Dr. Bandler att man bör se sig om efter nya angreppssätt ...
Läs om folk som försökte lära sig springa genom vägar och liknande: Om att stirra på hundar och andra fall av osannolika utspel som kan undvikas med epistemisk vaksamhet och med disjunktivt resonerande
I det aktuella fallet angriper man situationen genom att göra mer av det man redan gjort - fler personal med utbildning i pedagogik:
För att hjälpa upp situationen rekryterar staden nu en ambulerande speciallärare, men tjänsten har inte kunnat tillsättas i brist på sökande.Förklaringen till detta agerande synliggörs i synen på hur en människa anpassas och utvecklas från barn till vuxen. Många lever med övertygelsen att denna transformering endast sker i skolan. Det tankegodset implicerar att man tror att institutionen med dessa pedagoger är lösningen. Agneta Eklund är pedagogiskt sakkunnig i Helsingfors.
En rektor, Clara Lindqvist, hoppas att rutinerna ska hjälpa upp situationen.
Lindqvist har ytterligare ett verktyg - en trivselenkät.
Även rektorn i Botbyskolan har noterat att barn är frånvarande. Tydligast är trenden i årskurs åtta.
Wagner har noterat att frånvaron ökat men konstaterar även att hon saknar en förklaringsmodell.
Clara Lindqvist bidrar med spekulationer:
Ergo. Helsingfors stad och pedagogerna erkänner att de inte har en aning men väljer att göra det Dr. Bandler en gång varnade för: mer av det som hittills inte fungerat.
Samma dag publicerade HBL ett reportage från Sverige signerat Anna Svartström:
Länk till källan.
Det handlar om eskalerande antal gängrelaterade skjutningar, sprängdåd, mord.
Även på den svenska sidan intervjuar man en pedagog och forskarstuderande - Christine Namdar.
En av Namdars observationer är att barnen i de utsatta områdena kallar polishelikoptrar för "ortens fåglar".
Namdar har gjort en annan observation som hon anser kan vara del av förklaringsmodellen:
Namdar påstår även förekomst av våldsamma pappa, vilken indikerar att hon okritiskt accepterat Eva Lundgrens faktoida hypotes om våld i nära relationer.
Under 1990-talet hände två saker som påverkade hur allmänheten ser på relationsvåld.
Den svenska regeringen rekryterade den norska feministiska sociologen Eva Lundgren. Tillsammans med läkaren med specialisering på gynekologi, Gun Heimer, socionomen Ann-Marie Kalliokoski och juristen Jenny Westerstrand från intresseorganisationen ROKS, skapades en egen, oprövad, enkät. Man valde också att exkludera män. Resultatet blev pilotstudien Slagen dam som publicerades i bokform (Lundgren et al. 2001).
2005 genomförde Uppsala universitet en granskning av Dr Lundgrens arbete och fann att slutsatserna inte överensstämde med rådatan. Så här skriver Hagekull (2005), å Uppsala universitet vägnar:
Lundgren själv menar att hon hindrats från att undervisa om kopplingen mellan kön, makt och våld (Holm, 2011):
Man kan tolka det som att Uppsala universitet gett Lundgren undervisningsförbud.
Hagekull påtalar också att det tycks ha uppstått en konformism kring Lundgrens idévärld som hindrar det pluralistiska tänkande som borde prägla ett universitet. Givetvis har Lundgren i rollen som forskningsledare ett betydande ansvar, men även lärosätet har ett ansvar för arbetsmiljön.
Uppsala universitets slutsatser och förbud för Lundgren att undervisa och handleda om kön, makt och våld, hindrade inte fortsatt spridning av de falska uppgifterna.
Forskning visar ju att våld i nära relationer fördelas enligt följande:
- Fysiskt våld är jämnt fördelat mellan könen; kvinnor står för hälften av förekomst och skador.
- Dödligt våld drabbar lika osannolikt (0,0000005) barn , män och kvinnor.
- Psykiskt våld, relationsaggressivitet, är typiskt kvinnligt.
Lyssna på Dr Elizabeth Bates: Intimate Partner Violence (34 minuter).
Namdar påtalar även att det kan handla om att män inte hittar en plats i samhället och att det påverkar barnen.
Sedan faller reportaget tillbaka till idén att lösningen handlar om skolan, speciellt att fullfölja gymnasiet (gäller enligt Svartström både för Finland och Sverige).
Namdar ger också exempel på hur hon observerat entreprenörsanda hos de unga när de fick komma till ett äldreboende. Och enligt Namdar var det de som hade en neuropsykiatrisk diagnos som fann sig bäst bäst till rätta bland de äldre, kanske dementa och ensamma.
Notera att det är samma faktoida förklaringsmodell som Pekkarinen använt under Barnrättsdagarna.
Men observation av elektrokemiska processer eller syresättning av hjärnans olika fakulteter möjliggör inte förklaringsmodeller för mänskligt beteende. Det indikerar att överanvändning av neurologiska begrepp inte räcker för att förklara antisocialt beteende.
Detta hade Sally Satel och Scott O. Lillienfeld noterat i sin bok Brainwashed - The Seductive Appeal of Mindless Neuroscience. Där beskriver de hur neurovetenskap använts i olika sammanhang för att krydda upp saker och ting. Om jag minns rätt så finns exempel från juridik och pedagogik där någon använt vår arts medfödda förmåga till kombinatoriska tänkande får att skapa konceptet neuropedagogik.
2010 träffade jag sir Michael Rutter (1933-2021) på en konferens arrangerad av Kungliga Vetenskapsakademin (KVA). Ämnet handlade om idén att förklara barns och ungas emotionella och sociala anpassningar med läskunnighet.
Rutter var professor i barnpsykiatri och kallades ibland barnpsykologins fader. Bland mycket annat var han medförfattare till Dunedinstudien (Moffitt ett al. 2001). Studien, som löper över 21 år, visar att emotionell och social anpassning formas i hemmet under individens första levnadsår. Det är konsistent med socialpsykologen Diana Baumrinds (1927-2018; 1966) forskning liksom Hart och Risleys (1995) som visar att samtalsklimatet i hemmet kan gynna ett barns kognitiva utveckling genom upp till 30 000 000 ordperceptioner under de första levnadsåren.
2016 skrev utvecklingspsykologen Alyson Gopnik en blänkare på samma tema i New York Times - What Babies Know About Physics and Foreign Languages. (Det är kortversionen av hennes bok The gardener and the carpenter: What the new science of child development tells us about the relationship between parents and children.)
Där förklarar Dr. Gopnik, precis som Baumrind och Hart och Risley, att barns inlärning startar i hemmet, att det varit så under lejonparten av vår arts existens och att institutionellt lärande (skolan) är ett nytt påfund. En av Gopniks poänger är att lärare måste förstå och acceptera att de tar över den här lärandeprocessen.
På KVA-konferensen stegade sir Rutter upp på scenen och avvisade hypotesen att emotionell och social anpassning förklaras av läskunnighet. Ingen lyssnade. Och sannolikt är det detta vi ser spåren av i Bäcks och Svartströms respektive artiklar. De, liksom den pedagogiska personalen, gör det Dr. Bandler varnade för - att fortsätta springa in i den vägg de hittills inte lyckats tränga igenom.
På konferensens kaffepaus stod sir Rutter ensam. Inget vågade riktigt gå fram till honom. Men sir Rutter var kompis med min tidigare handledare, som också skrivit recensionen om Dunedinstudien på bokens baksida. Och jag hade ägnat några år att studera just emotionell och social anpassning som en funktion av föräldrarelation.
En sammanställning av 28 undersökningar om pappa-frånvarons effekter på barns kognitiva förmåga (Shinn, 1978), indikerar att pappa-frånvaro som en funktion av skilsmässa är negativt relaterad till intellektuell kompetens hos barn; vilket även påvisats i tidigare studier (Blanchard och Biller, 1971; Crescimbeni, 1965; Ferri, 1976; Hetherington et al., 1978, 1982; Radin, 1976; Radin et al., 1994; Santrock, 1972; Sutton–Smith et al., 1978). Shinn (1978) menar att resultaten av sammanställningsstudien är konsistent med hypotesen att barns interaktion med föräldrarna formar en plattform för kognitiv utveckling, och att en minskning av denna interaktion hämmar den kognitiva utvecklingen (Österberg, s .2).Resultatet visar att barn som växer upp med båda föräldrarna eller med bara pappa har bättre emotionell och social anpassning jämfört med barn som växer upp med bara mamma (Österberg, 2004). Det är konsistent med internationell forskning (MacRae, 2021; Rolle et al. 2019; Sethna, 2017; Vieno et al. 2009, 2014).).
Rutter bekräftade att så var fallet men sa även är jag höll i en het politisk potatis.
Parallellt med min egen magisteravhandling handledde jag en kandidatavhandling i juridik. Ämnet var Våld i nära relationer (Bergkvist, 2002). Den sammanställning, liksom internationell forskning, visar att våld i nära relationer fördelas enligt följande:
- fysiskt våld - kvinnor står för lite mer än hälften av förekomst och skador.
- dödligt våld - drabbar lika osannolikt (0,000005) barn, män och kvinnor.
- psykiskt våld (relationsaggressivitet) - typiskt kvinnligt. Det inkluderar dörrvaktsbeteende.
Lyssna på Dr Elizabeth Bates: Intimate Partner Violence (34 minuter).
Ergo. Förmågan att fullfölja studier och att undvika att hamna i problemsituationer har inte så mycket med pedagogik eller neurovetenskap att göra. Istället handlar det om socio-kulturell påverkan under individens första levnadsår. Den är känt att de perceptioner som pågår då påverkar skolprestation vid 10 års ålder och senare. Den vanligaste förklaringen är relationsaggressiva mammor som agerar dörrvakten och därmed hämmar barns emotionella och sociala anpassning.
Lästips för en förklaringsmodell:
[Ytterligare] ett fall där myndighetspersonal konspirerar med en mamma för att isolera ett barn från sin pappa. Del 5. Skolan och socialtjänsten
[Ytterligare] ett fall där myndighetspersonal konspirerar med en mamma för att isolera ett barn från sin pappa. Förklaringesmodellen
Stöd gärna bloggen via Swish (Sverige) eller MobilePay (Finland).
Mer om min expertis:
Executive coaching for CEOs/managers and workshops to facilitate Organizational Performance, Learning, and Creativity for Problem Solving | Lectures: Nutrition for physical and mental health | Course/lecture: children's emotional and social adjustment and cognitive development | Language training - Swedish | Academy Competency | CV | Teaching skills and experience | Summary of research project | Instagram | Linkedin | YouTube-channel | TikTok | Twitter
No comments:
Post a Comment